| Publicerad 1973 | Lämna synpunkter |
SKRUMPEN skrum3pen2, p. adj. skrumpet, skrumpne, skrumpna; skrumpnare. adv. SKRUMPET.
skrynklig l. rynkig l. veckad l. vissnad; (skrynklig osv. o.) insjunken l. hopsjunken l. förkrympt; äv. mer l. mindre bildl. En liten skrumpen gubbe. Händerna voro skrumpna av ålder. Skrumpna äpplen. (Den hårt prövade Noomi var) Klädd i swart, föråldrad, torr och skrumpen. Kolmodin QvSp. 1: 319 (1732). Hofmästarinnan är en bland dem, för hvilka du, i brist på något bättre, fjesar och bedrar med ditt skrumpna hjertas eld. Crusenstolpe Tess. 3: 118 (1847). Högst på spanska trappan / Sitter tiggarn Beppo, / .. Krökt hans rygg är, hjessan / Kal, och kinden skrumpen. Wennerberg 1: 192 (1881). LbInternMed. 2: 967 (1918; om njure). Stigen .. höjer sig upp genom liderna, där björkarna bli alltmera skrumpna och krokota, ty vinterstormarna ha här friare spelrum. Boberg FjällmF 23 (1930). På golvet .. låg vissnade blommor: några syrenkvistar, några knippen skrumpna violer. Ruin SjunknH 25 (1956). — jfr FÖR-, IN-SKRUMPEN.
Spalt S 5027 band 26, 1973