| Publicerad 1973 | Lämna synpunkter |
SKRYM (skrymm Weste), adj.1
(†) skrymmande; äv. med särskild tanke dels på tomhet (stundom mer l. mindre liktydigt med: tom), dels på vikt l. värde som är mindre än utseendet ger anledning att förmoda. (Sv.) Skrym .. (lat.) Inanis, plenitudinis et vastitatis speciem referens. Sahlstedt (1773). (Sv.) Skrym .. (t.) was, ob es gleich leicht oder leer ist, doch grossen Raum einnimmt. Möller (1790). (Ängar som tidigare varit sjöbotten) gifva i början frodigt rör, som berömmes för godt boskapsfoder, fast det i anseende till sina grofva läggar eller pipor är nog skrympt. Grotenfelt JordbrMet. 238 (i handl. fr. c. 1820). Hahnsson (1899).
Spalt S 5076 band 26, 1973