Publicerad 1973   Lämna synpunkter
SKRYMTARE skrym3tare2, m.||(ig.); best. -en, äv. -n; pl. = (G1R 2: 84 (1525) osv.) ((†) skrymtara OPetri 1: 14 (1526)).
Ordformer
(skrymtare 1526 osv. skrympt(h)are 1525—c. 1655)
Etymologi
[fsv. skrymtare; jfr d. skrømter; till SKRYMTA, v.2]
person som skrymtar l. är benägen att skrymta, hycklare; skrymtaktig l. skenhelig person; stundom med särskild tanke på inställsamhet l. strävan att vara till lags. G1R 2: 84 (1525). Hon (dvs. visheten) är longt ifrå the högferduga, och the skrymtare weta intit aff henne. Syr. 15: 8 (öv. 1536; Luther: heucheler). (Somliga kristna) äro the Phariseer och skrymtare lijke … Ty the holla sigh och skijna vthwertes heliga och froma, men inwertes äre the glupande Vlfwar. Forsius Fosz 245 (1621). Ömsa Kappan på bådha axlar .. (dvs.) Om skrymtare, wäderhanar och wändekåpor sagt: som skicka sigh effter ens gunst och medgång, och tala hwar man effter munnen. Grubb 912 (1665). Vitterheten har äfven som Sedoläran sina skrymtare, som förneka sina egna känslor. 2VittAH 3: 446 (1787, 1793). Prins Henrik. Hwad skulle du tänka om mig, ifall jag gret (över min fars sjukdom)? Poins. Jag skulle tänka att du wore en högfurstlig skrymtare. Hagberg Shaksp. 3: 284 (1848). Här ser jag skrymtare sitta i (kyrk-)bänkarna, förnöjda och prydliga. Lundkvist Vindingev. 57 (1956).
Ssgr (numera bl. tillf.): SKRYMTAR-, äv. SKRYMTARE-ART. slag av skrymtare. Schroderus Os. III. 1: 177 (1635). —
-FASTA. skrymtaktig fasta. OPetri 3: 123 (1530). —
-GÄRNING. skrymtaktig gärning. OPetri 1: 164 (1527). —
-HELIGHET~102, äv. ~200. skrymtad helighet, skenhelighet. OPetri 1: 516 (1528). —
-KLÄDEBONAD~1020. klädedräkt som präglas av skrymteri. OPetri 1: 516 (1528: skrymtare clädabonat). —
-KÅPA. bildl., om det yttre, falska sken varmed en skrymtare döljer sin rätta natur. Berggren SupplPred. 61 (c. 1870). —
-KÄRLEK. hycklad l. spelad kärlek. OPetri 3: 346 (1530). —
-LARV. (-are-) (†) om skrymteri; jfr larv, sbst.3 5 d. Posten 1769, s. 504. —
-MIN. skrymtaktig min. Engelke Välgör. 123 (1908). —
-MUN. skrymtares mun. SalOrdspr. 26: 28 (öv. 1536). —
-SJÄL. skrymtares själ; äv.: skrymtare (jfr själ, sbst.1 3). Janzon Cat. 1: 10 (1889). —
-TRO. skrymtaktig tro (utan gärningar). OPetri 1: 163 (1527).
Avledn.: SKRYMTARINNA, SKRYMTERI, se skrymta, v.2 avledn. —
SKRYMTERSK, adj. (†) = skrymtaktig 1, 2. OPetri 2: 286 (1528). Forsius Fosz 442 (1621). —
SKRYMTERSKA, se skrymta, v.2 avledn.

 

Spalt S 5085 band 26, 1973

Webbansvarig