Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKRÄVLING skrä3vliŋ2 l. skräv3liŋ2, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(skre- 1914. skrä- 1887 osv.)
Etymologi
[sv. dial. skrävling; till SKREVA, v., med tanke på sälars sätt att röra sig på fast underlag. — Jfr SKRÄVA, sbst.3, SKRÄVLA, sbst.2]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i fråga om säl: fot, tass. Frukosten dukades, med stekta skräflingar och helkokt potatis. Wetterhoff Skog 2: 97 (1887). Skrävlingarne och levern (på sälen) äro .. läckerheter. SvNat. 1923, s. 20. Edqvist MannHav. 170 (1967).

 

Spalt S 5213 band 27, 1974

Webbansvarig