Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKRÖNA, v. -ade.
Etymologi
[sv. dial. skröne, dundra; jfr d. dial. skrøn(n)e, skronne, skronje, gnägga, harkla sig, nor. dial. skrynja, skramla, ljuda ihåligt, skryta; jfr äv. nor. dial. skrjona, skrona, skrøna, skramla, ljuda ihåligt, skryta, nor. skrøne, berätta påhittade historier, ljuga; sannol. av ljudhärmande urspr. — Jfr SKRÖN, SKRÖNA, sbst.]
(†) skrälla l. ljuda ihåligt (t. ex. om sprucken klocka). (Sv.) Skrälla, skröna, (t.) brummen, summen als eine zersprengte Glocke oder Irden-Geschirr. Lind 2: 171 (1738). Heinrich (1828).

 

Spalt S 5214 band 27, 1974

Webbansvarig