| Publicerad 1974 | Lämna synpunkter |
(i sht i vitter stil)
1) motsv. SKUM, adj. 1, om tidsperiod (dag l. kväll o. d.) l. plats l. område o. d.: bli skum; äv. opers.: skymma; jfr SKUMMA, v.2 1, SKYMNA 2—4. Om qvällarna, sedan det så skumnat, at folket måst gå ifrån arbetet, blef (osv.). VetAH 1770, s. 28. Min sångmö är icke af Pinden, / hon är af Pungmakarbo. / Där vandrar hon, kwällsröd om kinden, / när dalarna skumna till ro. Karlfeldt FridLustg. 7 (1901). De ljusa nätterna var förgångna; nu skumnade kvällarna tidigt. Lindström Österhus 325 (1952).
2) motsv. SKUM, adj. 2, om ögon l. om syn(förmåga): bli skum, bli svag. Tranér Sappho 63 (1824; om ögon). Redan den dunkliga dödsnatt, / Sänkt mot den tynandes bädd, höljer min skumnande syn. Dens. Anyta 47 (1826).
Spalt S 5349 band 27, 1974