| Publicerad 1974 | Lämna synpunkter |
SKUMP skum4p, n. (Aurivillius osv.), äv. (i individuell anv.) r. (Cederschiöld Verbalabstr. 114 (1908)); best. -et resp. -en; pl. = resp. -ar.
om handlingen att skumpa, skumpande l. skumpning; äv. i individuell anv., om enstaka skumpning; klumpigt hopp o. d. Aurivillius Gr. 43 (1648). Grålle ger till ett hej duktigt skump. Sehlstedt 4: 102 (1871). De (dvs. hästarna) löpa banan fram tillsamman, / och bifall följer deras skump. Lindqvist Rim 2: 126 (1909).
Spalt S 5350 band 27, 1974