| Publicerad 1974 | Lämna synpunkter |
1) om person l. djur (i sht björn, hare, ko, häst): springa l. hoppa l. skutta l. snabbt förflytta sig med stötiga rörelser (så att foten resp. fötterna vid varje stegs resp. hopps avslutande med en stöt tryck(a)s mot underlaget); ofta med bibet. av tung l. klumpig rörelse (med framåtlutad kropp), stundom närmande sig l. övergående i bet.: lufsa l. lunka; i fråga om kalvar l. kor o. d. äv. i fråga om sådan rörelse utgörande uttryck för ysterhet l. skrämsel o. d., ofta med tanke på att (bak)benen lyftas högt i vädret l. att djuret sparkar bakut (jfr KESA, v.2); i sht förr äv. allmännare: springa l. hoppa l. skutta (särsk. i fråga om flykt). Jag löser mitt fæ / under gård oc under grinne, / thet skall skompa som hiorter oc hinder. NorrlS 1—6: 357 (i handl. fr. 1598). Der sedan een godh occasion sigh præsenterade att slå fienden, och man een gongh kommo honom till att skumpa, så stode Torn öpedt. AOxenstierna 4: 135 (1628). Skumpa .. (dvs.) Springa fort el. kesa, såsom Boskapen om sommaren för stingflugor och bromsar. Schultze Ordb. 1658 (c. 1755). Öman Ungd. 131 (1889; i p. pr., om hare). (I Ångermanl.) Där den bruna, lurviga nalle ännu ibland skumpar tvärs över tallmon och sneglar snålt efter kon i hagen. Strandberg Trolleb. 1 (1917). Han .. skumpar från sten till sten (i älven). Rosendahl Lojäg. 268 (1956). Anders skumpade mera villigt än vigt iväg för att finna den idealiska lägerplatsen. ÖgCorr. 1967, nr 106, s. 8. — särsk.
a) i ordspr.; äv. motsv. b. När gambla Moor böriar skumpa, så är hon intet at stilla. Grubb 595 (1665); jfr: När gamla mor börjar skumpa, är hon ej lätt att stävja. Ström SvenskOrdspr. 226 (1926). Skumpar altijd Koo medh första Kalff. Grubb 727 (1665).
b) om person, i fråga om dans; i p. pr. äv. om dans: som utföres under skumpande rörelser (se d). Tidfördrijf C 4 b (c. 1695). Gubbarna skumpa som harar (i en polska); / Hvar med sin maka sig parar. Bellman (BellmS) 1: 209 (c. 1771, 1790). En .. dam af omkring fyratiofem år, den der med sin magra lekamen skumpade förfärligt i dansen, så att jag nästan tyckte mig höra, huru hennes postlins-tänder skallrade dervid. Kullberg Bref 2: 215 (1844). Den tunga och skumpande bonddans som kallas bourrée. Kræmer Fromentin Dom. 20 (1913). Lo-Johansson Gen. 59 (1947; om person, i fråga om sånglek).
c) (numera bl. tillf.) i fråga om att flacka omkring l. färdas hit o. dit (med l. utan egentligt ärende); äv. i sådana uttr. som skumpa (om)-kring staden l. sjutton härad, flacka omkring i staden resp. i l. mellan sjutton härader. Ja troor ja skumpa kring siutta Häära, / Jnnan ja feck någon som kunne flå Määra. Tidfördrijf B 6 a (c. 1695). Jag har skumpat ifrån det ena stället till det andra, at jag knapt orkar mera. Envallsson Procent. 89 (1786). Skumpa omkring staden. Nordforss (1805). Jag har skumpat gata upp och gata ned innan jag fann det jag sökte. Weste FörslSAOB (c. 1815). I London skumpade jag ganska mycket. Berzelius Brev 9: 171 (1818). Skumpa fram och tillbaka. Meurman (1847).
d) om ben o. d.: utföra en skumpning l. skumpningar (särsk. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.); i p. pr. äv. om rörelse: som utgöres av en skumpning l. skumpningar. Genast vände .. (Don Quijote) om och kom i skumpande galopp tillbaka till värdshuset. Lidforss DQ 1: 164 (1888); jfr 2 b. Under det frambenen röra sig i snabb springtakt, har bakdelen af kroppen (hos fjällämmeln) en skumpande rörelse, likasom om djuret hoppade med bakbenen. Vesterlund Lappm. 127 (1903). Han hörde ett gläfs, skumpande tassar över golvet, nerför trappan, ut. Johnson Nu 207 (1934).
e) (†) med bestämning betecknande lokalitet, utan föregående prep.: springa l. skutta l. kesa iväg över (mark o. d.). Oxen skump(er) badhe mossar och dy. Visb. 1: 67 (1573).
f) mer l. mindre bildl.; förr särsk. i fråga om sexuellt umgänge utanför äktenskapet, särsk. om gift kvinna: ”hoppa över skaklarna” (se SKAKEL 1 b α). Om han skumper mera vthi dän synden (dvs. lägrar sin piga), skall han gifua 1 par oxar till domkyrk[ian] och mista ryghuden. ÄARäfst 64 (1596). Så omögeligit thet är, at wachta een heel Wanna medh Loppor, så at the icke springa bort: Äfwen så omögeligit will thet falla en Man, at tagha wahra på sijn Hustru, när hon will skumpa och ränna öfwer Snöret. Schroderus Albert. 2: 275 (1638); jfr RÄNNA, v. 9 a μ β’. Loppan bet min man ihjäl / långt opp i skogen; / ögat grät ock hjärtat log, / ock sorgen han skumpar i skogen. Landsm. V. 5: 63 (1886). TurÅ 1943, s. 145.
2) i fråga om förflyttning på annat sätt än gm att gå l. springa o. d.
a) om fordon: förflytta l. röra sig stötigt l. med hoppande rörelser (då hjulen slå emot o. gå över ojämnheter i underlaget); äv. om person: färdas på fordon som förflyttar sig på sådant sätt (så att man skakas upp o. ner med små o. stötiga rörelser); äv. dels om slipsten o. d., dels opers.; i p. pr. äv. om färd med fordon som förflyttar sig på sådant sätt. Nordforss (1805). Än i en bakgårds mörka lider / slipstenen skumpande, tungt sig vrider. Karlfeldt Vildm. 71 (1895). I snart tjugufem års tid hade hon två eller tre gånger i veckan skumpat till staden på den klumpiga mjölkkärran. GHT 1896, nr 254 B, s. 4. Dahlin SvartL 209 (1934; i p. pr., om färd med bil). De fortsatte med tältkärran skumpande efter sig. Gehlin Gränstr. 92 (1953). Det skumpade bra när man skulle ut på vägen från åkern (med råglasset). Olofsson Möte 91 (1966).
b) i fråga om ritt, om person: rida på sådant sätt att man vid riddjurets rörelser skakas (upp o. ner) med små o. stötiga rörelser. Nog skumpade .. (K. XI) på sina resor land och rike omkring med en enda drabant merendels på lejda eller kungshästar. Wingård Minn. 6: 80 (1847). Med ett litet munförråd i sin ränsel kunde .. (Horatius) sätta sig på en ruggig mula och gladligen skumpa i väg ända till Tarentum utan att behöva riskera att bli tadlad för snålhet. Grimberg VärldH 4: 323 (1930).
c) i fråga om att färdas på sjö l. hav, om båt (stundom äv. om person): i sjögång gunga l. guppa med stötiga rörelser; i p. pr. äv. om färd med båt: som kännetecknas av sådana rörelser. Om dhe (som hade rest från Leiden till Sv.) wäll öfuer komne ähre eller ey, hafue Wij ännu intet förnummit, dhe hafua fuller haft tämmeligh lustigh och starkt Wädher medh att SKumpa. HMårtenson (1649) i BrevStiernhielm 172. Öfverfarten till Kiel blef temligen skumpande. Wachtmeister MedelhSk. 1 (1884). (När man inte längre hade lä) stampade och skumpade pråmen som ett spån på vattnet. Ahrenberg Stockj. 44 (1892). Dina supkompaner, Hydrus, Physeter med flera, / .. skumpa i ditt (dvs. Neptunus’) följe. Karlfeldt FlPom. 106 (1906).
2) till 2.
SKUMPA BORT10 4.
SKUMPA EFTER10 32, äv. 40. särsk. till 1; särsk. intr.: skumpande följa efter. Tessin Skr. 87 (1762; om vargar). —
SKUMPA FRAM10 4. skumpande ta sig l. bege sig fram l. framåt.
2) till 2.
SKUMPA IN10 4. skumpande bege sig in l. komma in.
SKUMPA NED10 4 l. NER4, äv. (ålderdomligt) NEDER40.
2) (numera föga br.) till 1: (efter ett hopp l. efter att ha blivit lyft i vädret) komma ned med en duns. Björner Thorst. 15 (1737).
3) till 1, tr., med avs. på mat: gm skumpande rörelser få att gå ned genom matsmältningskanalen. DN 1968, nr 70, s. 8.
4) (numera föga br.) till 1 b: gm att skumpa omintetgöra l. förstöra (en dans). Knorring Förh. 3: 4 (1843). —
SKUMPA OM10 4. till 1 (b): skumpa omkring (se skumpa omkring 1). Karlfeldt FridVis. 110 (1898; i bild). —
SKUMPA OMKRING10 04, äv. KRING4.
1) till 1, särsk. 1 b, c: skumpande fara l. färdas omkring; äv. tr., särsk. med obj. betecknande person l. bestämning betecknande lokal, utan föregående prep. Skumpa alla Gator kring, / Är för wårt Stånd en skamlig Ting. Lucidor (SVS) 459 (1674). MoB 7: 124 (1810; i fråga om dans). Hurtigt skumpade honom omkring så Bagarn, som Kocken. MarkallN 1: 50 (1820). (Björnen i Jardin des Plantes i Paris) som flegmatiskt skumpar omkring i sin rymliga kula. PT 1905, nr 184, s. 3.
2) till 2 a, b: skumpande fara l. färdas l. rida omkring; äv. tr.: köra omkring (ngn i skumpande fordon). KKD 6: 128 (1708). Skrikande knyten, som .. skumpas omkring i barnvagnar. Idun 1888, s. 174. —
SKUMPA PÅ10 4. fortsätta att skumpa l. skumpa vidare l. skumpa fortare l. dyl.; särsk. i imperativiska satser.
SKUMPA TILLHOPA. (†) till 1 (f), bildl., om man o. kvinna: inlåta sig i sexuell förbindelse (utanför äktenskapet), ”hoppa i säng med varandra.” Adam och Ewa haffua icke aff lättferdigheet, skumpat tilhopa, såsom oskäligh diwr. TJohannis Fästn. D 5 a (1604). —
B: (1) SKUMPA-SKEDE. (†) stycke väg som man färdas skumpande. (Att färdas till den heliga graven) är ett vackert skumpaskede. Mellin Nov. 1: 91 (1833, 1865).
(1 f) -SKATT. (skumpe- 1699—1783. skumpo- c. 1540—1559) [fsv. skumpo skatter] om den straffskatt som enl. Karlskrönikan vid årsskiftet 1436—1437 av Karl Knutsson o. rikets råd pålades inbyggarna i Närke o. Rekarna ss. straff för att de deltagit i Erik Pukes uppror år 1436. OPetri Kr. 193 (c. 1540). Lagerbring 1Hist. 4: 158 (1783).
D (†): SKUMPO-SKATT, se C.
Spalt S 5350 band 27, 1974