Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKVATT- skvat3~, ssgsförled.
Ordformer
(förr äv. sqv-)
Etymologi
[sv. dial. skvatt- i sådana ssgr som skvattfull, full till brädden, blixtfull (Ihre DialLex. (1766)), skvattrå, rå (om virke), skvattvåt, dyblöt; till den stam som föreligger i SKVATT, sbst. — Jfr SKVATT, adv.]
ss. förled i ssgr med adj., betecknande att ngt är sådant att det skvätter om det l. att ngt skvätter över o. dyl. l. (allmännare) med förstärkande innebörd: helt, alldeles.
Ssgr: SKVATT-GALEN3~20 l. 4 40. helt l. spritt språngande galen, skvatt galen. Jolin MSmith 129 (1847). NSvSkämtl. 141: 33 (1920). —
-VÅT3~2 l. 4 4. [sv. dial. skvattvåt] (i vissa trakter) våt så att det stänker, genomvåt, dyblöt. Ihre 2: 739 (1769).

 

Spalt S 5426 band 27, 1974

Webbansvarig