Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKVATTER skvat4er, sbst.1, n.; best. skvattret.
Ordformer
(förr äv. squ-, sqv-)
Etymologi
[sv. dial. skvatter; jfr d. skvadder, sladder, snack, nor. skvatter; till SKVATTRA, v.1]
1) motsv. SKVATTRA, v.1 1: (fågels, särsk. skatas l. andfågels) skvattrande l. tjattrande l. snattrande. Sahlstedt (1773). Weste FörslSAOB (c. 1817; om skatas o. sparvs läte). Han .. hörde gräsandens skvatter och spofvens klagan i vassen. Ahrenberg Landsm. 152 (1897). (Trastarnas) ivriga skvatter ljöd i en oavbruten kör. Munsterhjelm Öd. 150 (1935).
2) (numera bl. mera tillf.) motsv. SKVATTRA, v.1 4 a: snattrande l. tjatter l. pladder (av människa). Nordforss (1805). Här slipper man åtminstone höra det förbannade skvattret om familjebekymmer och affärer och våningar och möblemang. Hemmer ManSamv. 165 (1931).

 

Spalt S 5426 band 27, 1974

Webbansvarig