| Publicerad 1974 | Lämna synpunkter |
SKVIMP skvim4p, n. (Bergius Småsak. 8: 123 (1757) osv.) l. (i bet. 2 o. i denna bet. vanl.) r. l. m. (Schultze Ordb. 4421 (c. 1755) osv.); best. -et resp. -en; pl. = resp. -ar.
1) skvimpande, skvättande; slaskande o. d. Pigorna voro .. förbjudna allt sqvimp med vatten på gård eller i farstu. CFDahlgren 5: 204 (1833). VeckoJ 1948, nr 18, s. 28.
2) (ringa) mängd av vätska som skvimpar l. skvimpat ut (ur kärl o. d.) l. in (över ngt o. d.); skvätt (se SKVÄTT, sbst.1). Schultze Ordb. 4421 (c. 1755). Björkman (1889).
3) (i skildring av ä. förh., föga br.) vid hantverksmässig papperstillverkning: överflödig massa från kypen, som formaren vid formningen av pappersarken slår bort, avslag. Ambrosiani DokumPprsbr. 362 (1923).
4) (†) i nekande sats, = SKVATT, sbst. 2. När jag har barmhertige Gud i mitt hjerta och Lands-Camereraren på min sida, så achtar jag intet skwimp. Bergius Småsak. 8: 123 (1757); jfr AKTA I 2 d ε.
Spalt S 5429 band 27, 1974