SKVINANTI l. SKVINANTS, sbst.
Ordformer
(squinanti 1578. squinantz 1578)
Etymologi
[jfr t. squinant(um), ä. eng. squinant, ffr. esquinant, squinançe, it. squinante, squinanto; av senlat. squinantos, squinantum, squinuanthos, schoen(u)anthus m. m. (i mlat. äv. flos squinanti), av gr. σχοίνου ἄνϑος, sävs blomma, av gen. av σχοῖνος, säv, o. ἄνϑος, blomma (jfr ANTOLOGI)]
(†) förr inom medicinen använd drog av det i Afrika o. Asien växande gräset Cymbopogon schoenanthus (Lin.) Spreng., kamelhö. BOlavi 48 a (1578). Dens. 128 b.
Spalt S 5430 band 27, 1974
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se
