| Publicerad 1974 | Lämna synpunkter |
SKYMLIG ʃym3lig2, adj.2 -are. adv. -T; äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SKYMLOT -lot2, adj.2; n. o. adv. =.
1) (numera i sht i vissa trakter) grådaskig l. smutsgrå l. råttfärgad; äv. övergående i dels bet.: töcknig l. dimmig l. dunstfylld, dels bet.: skum (se SKUM, adj. 1, särsk. 1 a). Om ädla Siälen är en Stiärna Moln-betäckt, / En Glantz som Menskio-kråpp i skymligt mörker hyser / .. Så (osv.). JWidman (1692) i SkrVSocLd 20: 111. Æstimerar man dock en Skymligen Papagey högre, än som en Brokotspreklutan. Weise 51 (1697; t. orig.: einen fahlen Papagey; uppl. 1769: blekröd); jfr SKIMLIG 2. Luftens skymliga utseende vid flere Norrskens början, vittnar om en dunstfull luft. Wilcke PVetA 1778, s. 56. (Fr.) Perle, diamant d’une belle eau, d’une eau trouble, (sv.) pärla &c som har rent, (resp.) grumligt vatten, d. ä. är klar, (resp.) skymlig. Holmberg 1: 670 (1795). Hatten, fordom hvit som ull, / Men snart af dam och fläckar full, / Gick än i arf, ur hand i händer, / Med söndrig karm, och skymlig kull. Leopold 2: 394 (1815). Den stund, då mellan skymlig dager / Och dunkel natt än verlden delad är. Kullberg Tasso 1: 210 (1860). Flickan återgick till (sin skurning med) borste, såpa och skymligt vatten. Rosendahl Lojäg. 167 (1956).
2) [jfr 1] (†) mörk (se MÖRK, adj. 2 a, 4); äv. mer l. mindre bildl., särsk. motsv. MÖRK, adj. 10, 11. Guldets skimrande hy ej skymliga rosten, ej masksting / Nånsin förskämmer. Tranér Sappho 110 (1825). Ögonbryner, / Svarte, skymlige, som drakar. Dens. Anakr. 33 (1827, 1833). (Hon) vandrade ned i skymliga grottan, / hwarest hon spanade opp det doldaste hörn. Johansson HomOd. 13: 366 (1845). För dem alla (dvs. trojanerna) förhatlig han (dvs. Paris) var, som skymliga Keren (dvs. döden). Dens. HomIl. 3: 454 (1846). Såret en läkare .. bör undersöka, och lägga / helande örter derpå, som skymliga qvalen förtaga. Därs. 4: 191. Därs. 24: 79 (1848; om havet).
3) om öga l. blick: som ser oklart l. suddigt l. dimmigt, skum (se SKUM, adj. 2); äv. dels om ngt som uppfattas av ngns ögon: som ses oklart l. suddigt l. dimmigt, som skymlar för ögonen, dels i fråga om uttrycket i ngns ögon, om blick o. d.: beslöjad l. grumlig l. oklar o. d.; äv. ss. adv. (särsk. utgörande bestämning till verb med bet.: se): oklart l. suddigt l. dimmigt. Se skymligt. Weste (1807). Skymlig .. (dvs.) Som synes otydlig, dunkel, skymlar för ögonen. Dalin (1854). Redan vid lunchen, som han .. åt ute på en närbelägen källare, kände han ett starkt behov att styrka .. sig, och han återkom ofta ganska röd i ansiktet och skymlig i blicken. Siwertz Varuh. 235 (1926). Hans ögon kunde se snokande och juristkalla ut bakom sina glas, men när han tog av pincenén, voro de skymligt blå och nästan barnsliga i sin närsynta hjälplöshet. Dens. Låg. 48 (1932). En uråldrig patient (kom) framstultande. .. Det var ingen glad syn. Urgröpta drag, skymliga ögon och skakande klor till händer! Dens. Androm. 152 (1964).
Spalt S 5571 band 27, 1974