| Publicerad 1974 | Lämna synpunkter |
SKYN, adj.
(†) glänsande, blank. Skyn, (dvs.) klar, som en tiggare-kepp, sägs om thet, som är mycket gnidit. Ullenius RerVarQuinquag. 34 (1731).
Anm. Det i G1R 13: 79 (1540) förekommande någen skyn är felläsning för någ(et) skijn. Ordet skijn är identiskt med SKIN, sbst.1 (se SKEN, sbst.1), o. har bet.: skrivelse, skriftligt bevis (se SKEN, sbst.1 6).
Spalt S 5592 band 27, 1974