Publicerad 1975   Lämna synpunkter
SKÅLLKAKA skol3~ka2ka, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(äv. skoll-, skål-)
Etymologi
[sv. dial. skållkaka; jfr d. skoldekage; efterleden är KAKA, sbst.; förleden av omtvistat urspr. (jfr BEjder i MeijerbArk. 6: 89 ff. (1944)), möjl. till SKÅLLA, v.3; formen skål- är sannol. att fatta ss. en enbart ortografisk variant till skåll-]
(om ä. förh., dels i vissa trakter, bygdemålsfärgat, dels etnogr.) (tunn) brödkaka (bakad på de sista resterna av degen o.) gräddad direkt på glöden l. i askan i ugnen; äv. om liknande kaka gräddad i lagg l. på runt järn (se d. o. 5 b δ); jfr ASK-KAKA, GLÖD-KAKA. Swedberg Ordab. (1722). (De romerska trupperna) lefde vid mjölämnen; ty skåll-kakor, mjölsoppa och skalfrukt var deras spis. Zetzell PVetA 1764, s. 23. (Sv.) Skollkaka .. (lat.) Pastillus, ex residuo massæ, in panem subactæ, confectus. Sahlstedt 493 (1773). Sjöberg Singstock 211 (1832; gräddad i pannkakslagg). Skollkaka .. (dvs.) Kaka, som vid brödbakning insättes i ugnshålet och gräddas, innan ännu glöden blifvit utrakade. Dalin 2: 370 (1854). Hammarstedt o. Erixon NordMAllmog. 79 (1918).
Ssg (om ä. förh., dels i vissa trakter, bygdemålsfärgat, dels etnogr.): SKÅLLKAKE-JÄRN. (förr) järn (se d. o. 5 b δ) avsett för gräddning av skållkakor. Lind (1749; under hippen-eisen).

 

Spalt S 5695 band 27, 1975

Webbansvarig