Publicerad 1975   Lämna synpunkter
SKÅMA, v.
Etymologi
[möjl. etymologiskt identiskt med nor. dial. skåma, vända på huvudet skyggt o. oroligt, av ovisst urspr. — Jfr SKÅMA, sbst.]
(†) smyga fram som ett spöke; gå o. se frånstötande ut. Spegel 414 (1712). Schultze Ordb. 4212 (c. 1755).

 

Spalt S 5699 band 27, 1975

Webbansvarig