Publicerad 1975   Lämna synpunkter
SKÅNGLA, f.
Etymologi
[av sv. dial. (Finl.) skangla, skångla, ngt långt o. smalt, t. ex. kvist l. ben, sannol. samhörigt med sv. dial. skangla, skångla, gå o. slänga med benen (se SKÅNGLIG)]
(†) ben, skank (se SKANK, sbst. 1, 2). (Fin.) Contti .. (Lat.) Pes: saccus e cortice. (Sv.) fot, skångla: kasz af näfwer. Juslenius 50 (1745).

 

Spalt S 5701 band 27, 1975

Webbansvarig