Publicerad 1975   Lämna synpunkter
SKÄKT ʃäk4t, sbst.1, r.; best. -en.
Ordformer
(förr äv. schä-, -cht)
Etymologi
[till SKÄKTA, v.1]
slakt utförd medelst skäktning. Den .. rekommenderade boken af d:r J. Dembo är en broskyr, tillkommen uteslutande för att försvara den judiska skäkten. NPress. 1899, nr 150, s. 3. IllSvOrdb. (1955).
Ssg (se äv. de under skäkta, v.1 anförda ssgrna): SKÄKT-FÖRRÄTTARE. person som förrättar skäkt, skäktningsförrättare. Åkerström UtlSlakth. 56 (1899). Upsala(A) 1926, nr 1, s. 5.

 

Spalt S 5752 band 27, 1975

Webbansvarig