Publicerad 1975   Lämna synpunkter
SKÄMLIG, adj. -are. adv. -A (G1R 2: 69 (1525), Schenberg (1747)); -AN (UppsDP 15/9 1596); -EN (BtÅboH I. 6: 47 (1633)); -T (Swedberg Ordab. (1722: skemligit), Schenberg (1747)).
Ordformer
(skeme- 1526—c. 1540. skäm- (skem-) 1525—1747. skämb- (skemb-) 1528—1596. skäme- 1633. skämme- (skemme-) 1526—1730. n. sg. o. adv. -ligit (-et) 1525—1722. -ligt 1739, 1747)
Etymologi
[fsv. skämmeliker; jfr fvn. skemmiligr (nor. skjemmelig); avledn. av SKÄMMA, v.]
(†)
1) skamlig (se d. o. 1); jfr SKÄNDLIG. Her pedher Canceler och andhra som oss ther wppe skemliga fortala. G1R 2: 69 (1525). Then som fadhren förlegger och modhrena fördriffuer, han är itt skemlighet och förbannat barn. Ordspr. 19: 26 (Bib. 1541; öv. 1536: itt sleemt och oförskämt barn; Bib. 1917: vanartig och skändlig son). Så frampt .. (portugiserna) mera igienkommo (till Japan), skulle allesammans döö een skämmeligh Dödh. Willman Jap. 171 (1667). Hemliga skemliga synder wet satan wel af. Swedberg Dödst. 322 (1711). Schenberg (1747).
2) skamsen; jfr SKAMLIG 2, SKÄMSLIG. O .. huru skemligha henger han hoffuudhet. Jer. 48: 39 (Bib. 1541; Bib. 1917: Huru vänder icke Moab ryggen till med blygd!).

 

Spalt S 5815 band 27, 1975

Webbansvarig