| Publicerad 1975 | Lämna synpunkter |
ge ifrån sig l. frambringa ett (genomträngande) knarrande l. skorrande l. skärande l. rasslande ljud; äv. opers. Runius (SVS) 1: 147 (1701; om instrument). Ugglorna skreko som Gastar, och Nattskräfwan skärrade som en spånråck. Linné Vg. 246 (1747). TurÅ 1894, s. 94 (om gräshoppor). (I viken) ligger gräsandsparet, lyfter .. och svänger in i en vid båge ut öfver sjön medan vingslagens skärrande förtonar. Rosenius Naturst. 32 (1897). En av oss .. slår sin glattskodda träsko i (isen), så att det rungar och skärrar långt, långt bort i det skumma. Larsson Hemmab. 17 (1916). Det var som ett falskt ackord ständigt skärrat i hans öra. Siwertz JoDr. 328 (1928). Aronson Medalj. 122 (1935). — särsk.
a) (†) i uttr. skärrande gräshoppan, gräshoppan Psophus stridulus Lin. (vilken i flykten alstrar ett rasslande ljud), trumslagare. LfF 1846, s. 50.
b) i p. pr. mer l. mindre adjektiviskt, särsk. i utvidgad anv., om ljud l. läte o. d. Smålänningen svarar ja särra med en låg men skärrande ton. Linnerhielm 1Br. 167 (1797). Cykelhjulen snurrar med ett skärrande ljud mot gräset. Lundkvist Spegel 148 (1953).
Spalt S 6038 band 27, 1975