Publicerad 1975   Lämna synpunkter
SKÄRT, n.
Ordformer
(skärdt 1579—1637. skäärt c. 1635)
Etymologi
[eg. n. sg. av skärd, p. pf. av SKÄRA, v.1, l. (med etymologiskt felaktigt d) av SKÄR, adj.1]
(†) klart l. fint väder. (Lat.) Serenum coelum. (Sv.) Skärdt. VarRerV A 4 b (1579). (Lat.) Serenum. (Sv.) Skärdt. (T.) Schön wetter. Schroderus Lex. 3 (1637).

 

Spalt S 6047 band 27, 1975

Webbansvarig