Publicerad 1976 | Lämna synpunkter |
SKÖRTA ʃœr3ta2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) (numera i sht i vitter stil) = SKÖRTA UPP 1; äv. refl.; särsk. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet., dels om klädesplagg: uppskörtad, dels om person: som skörtat upp sina kläder. Swedberg Ordab. (1722). Adlerbeth HorSat. 82 (1814; i p. pf., om person). Topelius Läsn. 1: 5 (1865; med avs. på klänning). Flickan skörtade sig, steg ut i vattnet, och (osv.). Strindberg HMin. 1: 45 (1905). Öfver runda vador kjolar skörtas, / när kaffepannorna ska’ sättas på. Lindqvist Rim 1: 345 (1907). Om mornarna brukade moran komma in i rummet till oss, barfota och med skörtade kjolar. TurÅ 1910, s. 254. Sångmön skörtade luftigt och lätt / sin sidenskimrande danstoalett. Fjelner TypTavl. 72 (1928). jfr UPP-SKÖRTA o. O-SKÖRTAD.
2) (ngt vard.) bildl., = SKÖRTA UPP 2 a. Se upp, att Du inte blir skörtad av honom! Östergren (1940).
1) lyfta l. dra l. vika l. binda l. fästa upp (kjol l. klänning o. d.), särsk. för att icke väta l. smutsa ned kläderna l. för att kunna röra sig mera obehindrat; äv. abs.; äv. refl.: lyfta l. dra osv. upp sina kläder, särsk. för att icke väta l. smutsa ned dem osv. Lind (1738). Vi (dvs. två damer) skörtade upp och sträfvade i väg (i regnvädret). Agrell Sthm 165 (1892). Skörta nu upp dig till kamp. Lagerlöf HomOd. 220 (1908; yttrat av tiggare som utmanar en annan till knytnävskamp). Hon skörtade upp kjolen och drog den över huvudet. Kyrklund Sol. 16 (1951).
2) bildl.
a) gå illa åt (ngn), fara illa fram med (ngn); numera bl.: ta oskäligt betalt av (ngn), pungslå, lura gm oskäligt pris; jfr skörta, v.2 2. (Sv.) Skörta opp .. (fr.) maltraîter qn. Nordforss (1805). Jag är rädd att han skörtat opp köparen något för mycket. Sjöberg SthmHeml. 178 (1844). Dessa festligheter som ordnas bara för att skörta upp hederligt folk! Aspenström Bäck. 58 (1958).
Spalt S 6196 band 27, 1976