Publicerad 1976 | Lämna synpunkter |
SKÖT ʃø4t, sbst.3, l. SKÖTE ʃø3te2, sbst.2, r. l. m. (Lindroth Gruvbrytn. 1: 593 (i handl. fr. 1751: skiötar, pl.; rättat efter hskr.) osv.) l. n. (Hülphers Dal. 173 (1762: skötet, sg. best.) osv.); best. -en resp. -et; pl. -ar resp. sköt l. sköten.
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) skarv (se SKARV, sbst.3 1); äv. om var o. en av de delar l. sektioner som gm hopfogning (kunna) bilda ett helt (särsk. om mellanrummet mellan två hässjestörar: golv (se d. o. 4)). Elf-bron wid Nore Gästgifware-gård, 1/8 mil hitom Kyrkan, .. war bygd i twå delar, och kunde beqwämt öpnas för Fartygen, likasom den wid flodens stigande, genom den mindre armen eller skötet, blir till resandes beqwämlighet förlängd. Hülphers Dal. 173 (1762). Flottningsrännor af järnplåt finnas för närvarande utförda i Dalarne till ett antal af 4. De .. äro utförda af 2 mm:s plåt, vanligen i 4 m. långa skötar. TT 1897, Byggn. s. 66. Levander DalBondek. 1: 254 (1943; om mellanrum mellan hässjestörar).
2) skarv (se SKARV, sbst.3 2), fog (se FOG, sbst.2 1). Lindroth Gruvbrytn. 1: 593 (i handl. fr. 1751; i pl., om skarvar i storstängerna till pumpverk). På Ladugårdstaket läggas 4. st. Bräder, neml. 2. vid Östra Windskidan samt 2. vid sköten mellan Fähuset och Foderladan. VDAkt. 1845, nr 47 (1844).
Ssg, se sköta, v.3 ssg.
Spalt S 6202 band 27, 1976