| Publicerad 1976 | Lämna synpunkter |
SKÖTESLÖS ʃø3tes~lø2s l. SKÖTLÖS ʃø3t~ l. SKÖTELÖS ʃø3te~, förr äv. SKÖTSLÖS, adj. -are. adv. -T.
1) (numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat, l. med ålderdomlig prägel) som icke sköter (se SKÖTA, v.4 I 1 c) ngt l. icke sköter sig (se SKÖTA, v.4 II 2) på tillbörligt sätt, som icke visar (tillbörlig) omsorg, vårdslös l. likgiltig l. försumlig l. oordentlig l. sorglös o. d.; äv. om ngt sakligt: som kännetecknas av sådana egenskaper; äv. i uttr. sköteslös om ngt (förr äv. skötslös av ngt), vårdslös osv. med avseende på ngt. (Den helige Ande) förmanar och straffar the oachtsamma, Skötlösa, trögha och hårdnackada. Rolander Skipzb. Tillegn. 2 a (1627). HammarkDomb. 22/11 1632 (om tankar). VDAkt. 1694, s. 1004 (: af). THalia, den mig mer än en gång förebrådt, / För det hon funnit mig så håg- och skötzlös wara. Brenner Dikt. 2: 108 (1704). VDP 1721, s. 28 (: om). (En husmor i South Carolina) hjelper sina tjenare att ställa i ordning bordet, eller, när måltiderne äro slut, att sätta undan och i ordning allt (hvilket äfven väl behöfs med negrerna, ty de äro sköteslösa af naturen). Bremer NVerld. 1: 328 (1853). Det var .. han, Ante, som dels lockat, dels tvingat syskonen att ge sig ut ifrån känd bygd så helt skötelöst. Fitinghoff BarnFrostm. 22 (1907). Sköteslösa och lata brukare av (sol-)gudens åkerfält (vid templet i Sippar). Grimberg VärldH 1: 393 (1926).
2) (†) som icke skötes (se SKÖTA, v.4 I 1) l. vårdas, som saknar behörig skötsel l. vård (företrädesvis predikativt, liktydigt med: utan behörig skötsel l. vård); äv.: som icke erhållit behörig skötsel l. vård l. reparation, vanvårdad o. d. Alt hwad som är ond ok vtaff ond afföde / Thet trifws og skiötslööst bäst. Lucidor (SVS) 199 (1672). VDAkt. 1704, nr 450 (om prästgård). Hans Sahl(ig) Hustro lågh desperat siuk, .. wårdh- och skiötzlöös. Därs. 1707, nr 509. Många af Landzens Barn, som tänkt få njuta Konungens Nåd med underwijsning i Scholan, (måste) nu en och annan gång .. afwijsas och gå skötzlöse. Därs. 1710, nr 303. Klint (1906).
SKÖTESLÖSHET, r. l. f. [jfr d. skødesløshed, nor. skjøtesløshet]
1) (numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat, l. med ålderdomlig prägel) till 1, om egenskapen att vara sköteslös, vårdslöshet l. likgiltighet l. försumlighet l. sorglöshet o. d.; jfr sköteslösa, skötsel-lösa. Lätia och skötelösheet. IErici MLarsdr 15 (1620). En artigh Skötzlööszheet dhe frija Låckar slängde, / Som nu på Axlen (hos Venus) neer å ömse sijdor hängde, / Nu kyste (osv.). Wexionius Sinn. 4: B 2 a (1684). Det synes som Konung Karl (XII) .. tidtals förfallit uti ett tillstånd af domning, känslolös och likgilltig för allt … I ett sådant tillstånd af sköteslöshet hade han (osv.). Afzelius Sag. XI. 1: 102 (1868). Östergren (1940; betecknat ss. landsdelsord).
2) (†) till 2, om förhållandet att sakna behörig skötsel l. vård, avsaknad av l. brist på behörig skötsel l. vård, vanskötsel l. vanvård. BoupptSthm 1686, s. 477 a, Bil. Klint (1906).
Spalt S 6226 band 27, 1976