Publicerad 1976   Lämna synpunkter
SKÖTKONUNG ʃø3t~kå3nuŋ l. SKOTKONUNG skot3~ l. SKOTTKONUNG skot3~, m.
Ordformer
(skot- c. 1622 osv. skott- c. 1540 osv. sköt- (scöt-) c. 1622 osv.)
Etymologi
[fsv. skotkonunger, skötkonunger, skathkonunger, skutkonunger; jfr fvn. skautkonungr; ssg med KONUNG; förra leden torde antingen vara SKOTT, sammanskott, skatt (med tanke på erläggande l. påläggande av skatt), l. höra till stammen i SKÖTA, v.5 (möjl. med tanke på att Olov enl. traditionen vid sitt dop gm skötning donerat jord till kyrkan); med avs. på (den i fsv. tidigast belagda) formen skot- jfr äv. fsv. skota, v. (anträffat bl. enst., i pr. sg. skota), sköta, skotning, skötning (möjl. i avljudsförh. till SKÖTA, v.5); se närmare SHast i KringOrdb. 46 ff. (1975)]
ss. tillnamn på sveakonungen Olov Eriksson som levde omkr. år 1000 (sannol. † c. 1020) o. enl. traditionen var Sv:s förste kristne konung. Är en almennelig mening at .. konung Olaff skulle för then skul haffua wordet kallat Skottkonung, at han på lagde thet Roomskott som här i landet haffuer pläghat vthgå, hwilkit till Room sendas skulle påuanom til vndsetning emoot the Saracener. OPetri Kr. 45 (c. 1540). Olof var ännu ett Barn vid sin Faders död, blef buren i skötet och däraf kallad Skötkonung. Botin Utk. 106 (1757). Olof skotkonung. Hildebrand Medelt. 3: 46 (1899). Olov Skötkonung (är) den förste sveakung, som säkert kan visas också ha varit götarnas konung. (Carlsson o.) Rosén SvH 1: 90 (1962).

 

Spalt S 6227 band 27, 1976

Webbansvarig