| Publicerad 1976 | Lämna synpunkter |
SKÖTSEL ʃöt4sel, r. l. f. l. m. (G1R 18: 38 (1546) osv.) ((†) n. Gustaf II Adolf 264 (1626)); best. -seln (Kalm VgBah. 247 (1746: humleskötseln) osv.) ((†) -selen Fennia XVI. 3: 11 (1755: Landtsköttselen), SC 1: 250 (1820: Landtbruksskötselen); -slen, möjl. äv. att hänföra till sg. skötsle, ConsAcAboP 3: 349 (1669), 2VittAH 3: 7 (1793: åkerskötslen)); förr äv. SKÖTSLA, r. l. f.; best. -slan; förr äv. SKÖTSLE, m.; best. -slen (se ovan); förr äv. SKÖTSLAN, f.
1) motsv. SKÖTA, v.4 I 1: skötande; vård, omvårdnad; ofta med tanken särskilt riktad på det överinseende l. den uppsikt l. det ansvar som detta skötande innebär l. är förenat med. Schroderus Dict. 13 (c. 1635). — jfr O-, VAN-SKÖTSEL.
a) motsv. SKÖTA, v.4 I 1 a, i fråga om vård av person (l. persons kropp l. själ) l. församling o. d.; särsk. i fråga om vård av personer som äro oförmögna att ta hand om sig själva, i sht sjuka l. åldringar l. barn (i fråga om spädbarn ngn gg äv.: skötning; se SKÖTA, v.4 I 1 a ε). De på ålderdomshem intagna böra ges den bästa skötsel. Hwar .. (Lazarus) allenast hadhe kunnet bekomma så stoor rökt och skötzl, som then rika manzens hundar, hade han waret gladh. LPetri 2Post. 139 b (1555). Hade wäl til äfwentyrs kunnat syntz rådeligere, at låta blifwa mig äntå någen tijd under förmyndares föreståndelse och skiötzel … Men (osv.). Gustaf II Adolf 198 (1617). (L. Stigzelius hade Danmarks församling) vnder sin Andeliga skiötzel i siu åhr. Peringskiöld MonUpl. 284 (1710). (I naturens bok får du lära dig) I hvilken ordning kropp och själ bör ans och skötsel njuta. Liljestråle Fid. 7 (1772). De olyckeliga .. personer (på Danvikens sinnessjukhus), hvilka i sin vetlöshet ej böra lida brist eller tilbörlig skiötsel. HH XXXII. 2: 240 (1783). Det lyckades under en mer omsorgsfull skötsel att besegra sjukdomen (som G. O. Stenbock drabbades av år 1656). Carlson i 2SAH 48: 54 (1872). Hedberg Prins 348 (1936; om skötning av spädbarn). Siwertz Tråd. 90 (1957; i fråga om barn). — jfr BARN-, SJUK-, SJUKHUS-, SJÄLA-SKÖTSEL. — särsk.
α) (†) i fråga om ä. tiders åldringsvård, i uttr. sätta sig neder till skötsel och föda hos ngn, överlämna sig till ngn för att få skötsel o. föda; begiva sig till sytnings och skötsel hos ngn, överlämna sig till ngn för att få skötsel; jfr SKÖTA, v.4 I 1 a ε. HFinLappm. 3: 23 (1681: Sytningz). LReg. 315 (1687: satt sigh).
β) i uttr. erhålla l. åtnjuta o. d. (i sht förr äv. hava) god (l. dålig o. d.) skötsel; förr äv. i uttr. hava skötsel om ngn, ta vård om ngn. Han erhåller utmärkt skötsel på anstalten. Medhan the Christne j korsens barnsäng, haffua aff werldenne ena onda skötzl, som åt them spotta och lee, så wil CHristus (osv.). PErici Musæus 2: 58 a (1582). Gammal Katta läpiar och sööt Miölck .. (dvs.) Gammalt Folck haar och giärna godh skiötzel. Grubb 241 (1665). (Hon) loffwade .. sigh om barnet hafwa skötsel och omsorgh. VDAkt. 1674, nr 25.
γ) (mera tillf.) ironiskt, i fråga om omild behandling; jfr SKÖTA, v.4 I 1 a γ α’. Munsterhjelm Wallenius MännJäg. 81 (1934).
δ) (†) i sg. best., i uttr. kirurgiska skötseln, övergående till att vara en beteckning för kirurgien. (P. af Bjerkén d. y.) hastade .. till Stockholm att under Olof af Acrel, denne högst förtjente Chirurgiens Stiftare i Sverige, kunna på Kongl. Seraphimer-Lazarettet öfva sig i Chirurgiska sköttseln. Hedin ÅmVetA 1819, s. 9.
b) motsv. SKÖTA, v.4 I 1 b, i fråga om vård av djur; särsk. (företrädesvis ss. senare led i ssgr) i utvidgad anv., om planmässig uppfödning o. vård av (hus)djur för att tillgodogöra sig deras avkastning. Lagförsl. 231 (c. 1609). (Hästen) fick god skötsel och härligt foder. Dalin Vitt. II. 6: 111 (1740). Vinterresorna (i ä. tid i Finl.) verkställdes med renar, hvilkas skötsel fordom var mycket allmännare. Ahlqvist Kult. 113 (1871). Oxarna ansågs (i slutet av 1800-talet) billigare i inköp, utfodring, underhåll och skötsel än hästar. Thorsén UpplTorp. 55 (1949). — jfr BETES-, BI-, BOSKAPS-, FJÄDERFÄ-, FÅR-, HÄST-, HÖNS-, KANIN-, KREATURS-, REN-, RÄV-, SILKESMASK-, SJUK-, SVIN-SKÖTSEL m. fl.
c) motsv. SKÖTA, v.4 I 1 c, i fråga om skötande av ngt sakligt; äv. motsv. SKÖTA, v.4 I 1 c β, i fråga om att med ena handen l. händerna syssla med ngt, äv. liktydigt med: hantering, handhavande; äv. i utvidgad anv., om det yrkesmässiga bedrivandet l. idkandet av en rörelse ss. näringsfång (i sht ss. senare led i ssgr; jfr MEJERI-, SCHÄFERI-SKÖTSEL); förr äv. i uttr. taga ngt under sin skötsel, taga ngt om hand, taga vård om ngt. Gårdens skötsel anförtroddes åt en förvaltare. Skötseln av ett hem (ett hushåll). Maskinen kräver noggrann skötsel. Gustaf II Adolf 264 (1626: vndher). (Är läraren av sjukdom hindrad att infinna sig i skolan, bör detta) hos rector tidigt .. tillkiännagifwas, så at om lectionens skiötzel .. måtte kunna besörgt warda. Skolordn. 1778, s. XX. (I Halberstadt) var det .., som .. (Tilly) nu först på tredje dagen (efter slaget vid Breitenfeld) fick tid att egna någon skötsel åt sina sår. Fryxell Ber. 6: 343 (1833); jfr SKÖTA, v.4 I 1 c δ. Svarta panterns röst lät gäll och överlägsen, när han skulle lära sin yngre kamrat bågens skötsel. Siwertz Sel. 1: 26 (1920). DN(A) 1964, nr 305, s. 30. — jfr MASKIN-, ORDA-, SÅR-, TRAKTOR-SKÖTSEL m. fl. — särsk.
α) motsv. SKÖTA, v.4 I 1 c γ, i fråga om vård (i sht gm odling) av åker(jord) l. skog(smark) o. d.; särsk. (i sht ss. senare led i ssgr) om det yrkesmässiga bedrivandet l. idkandet av jordbruk l. skogsbruk l. odling i trädgård för att tillgodogöra sig avkastningen. Effther åkeren will haffwe stor rychtan, gran skötzel, och myckit arbete, ther wijd doch (osv.). G1R 18: 38 (1546). Om Trägård, thes Sködzel och Nytto. Risingh LandB 50 (1671). Bönder skapade Gud, til jordens skötsel och ansning. Nicander GSann. 27 (1766). Måhända finnes intet folk i verlden, som i högre grad än kineser och japaneser utmärker sig för sorgfällighet i skötseln af jordbruket. Kruhs UndrV 27 (1884). SvHandordb. (1966). — jfr BARRSKOGS-, LANTBRUKS-, PLANTAGE-, SKOGS-, TRÄDGÅRDS-, ÅKER-, ÅKERBRUKS-, ÄNGS-SKÖTSEL m. fl.
β) motsv. SKÖTA, v.4 I 1 c ε, i fråga om (odlad) växt; i sht förr äv. om (yrkesmässig) odling av ngt för att tillgodogöra sig dess avkastning (jfr α). Serenius L 4 b (1734). (På Tahiti) voro stora fält, där Tobak växte utan all skötsel. Landell Bligh 95 (1795). Palladius som lefde långt efter Virgilius, är den förste, som lärer Melonens skötsel. Retzius FlVirg. 37 (1809). Ekbrant VVRumsväxt. 7 (1955). — jfr BLOM-, HUMLE-, LIN-, PLANT-, SILKES-, TOBAKS-SKÖTSEL m. fl.
γ) i vissa numera obrukliga uttr.
α’) hålla l. hava ngt i skötsel l. hålla skötsel om ngt, sköta l. vårda ngt. Att dedh blifwer i acht taget, dedh .. dee .. för hwart Trää som affhugges och fälles, planta Tree unge i stället igen och hålles i sköttzell in till dee ähre uthur Boskapsbethen wuxne. RARP 4: 133 (1647). Stiernman Riksd. 1357 (1660: hafwe haft). CupVen. A 2 b (1669: Skötzl ther om hålla).
3) motsv. SKÖTA, v.4 II 2, pregnant: riktigt l. lämpligt l. gott uppförande l. beteende; i ssgn SKÖTSEL-LÖS.
-LÖS. (skötsel- 1704—1749. skötsle- 1629 (: skötzlelöso; efter prep.)—1644) (†)
1) till 1 a, om person: som saknar skötsel l. vård o. d.; anträffat bl. predikativt, liktydigt med: utan skötsel l. vård l. uppfostran; jfr sköteslös 2. VDAkt. 1704, nr 470. Hwad har tu (dvs. den lösmynte) för en stygg Naturell? Tu lärer ha warit aldeles age- och skötzellös i tin vngdom? Scherping Cober 2: 340 (1737). VDAkt. 1749, nr 400.
2) till 3: som icke sköter sig på tillbörligt sätt, icke skötsam, vårdslös l. slarvig l. oordentlig o. d.; anträffat bl. i uttr. skötsellös om ngt, vårdslös l. slarvig med ngt. Ungius Alm 15 (1644: Sköslelöös).
B (†): SKÖTSLE-LÖS, se A.
C (till 1 a; †; i fråga om ä. tiders åldrings- o. sjukvård): SKÖTSLO-HJON. (åldrig) person som anförtrott sig åt ngn för skötsel under sitt återstående liv; jfr skötsel 1 a α. Schultze Ordb. 1915 (c. 1755). —
-KONTRAKT. kontrakt varigm ngn anförtror sig åt ngn för skötsel under sitt återstående liv; jfr skötsel 1 a α. PT 1893, nr 214, s. 1. —
-LÖN. [jfr sv. dial. (Finl.) skötan(de)lön] lön för skötsel av ”skötslohjon”. PT 1893, nr 214, s. 1.
Spalt S 6228 band 27, 1976