| Publicerad 1976 | Lämna synpunkter |
SKÖVEL ʃø4vel l. ʃöv4el, n. (2Kon. 21: 14 (Bib. 1541)) ((†) f. Schultze Ordb. 4334 (c. 1755); m. Möller (1790, 1807)); best. -vlet.
om handlingen att skövla, skövling; nästan bl. föregånget av prep. till, i uttr. til skövels (äv. skövel).
1) (†) motsv. SKÖVLA, v.1 1, = SKÖVLING 1; anträffat bl. i uttr. förverka sitt gods till skövels. HH XIII. 1: 233 (1566).
2) (numera föga br.) motsv. SKÖVLA, v.1 2, = SKÖVLING 2; äv. dels motsv. SKÖVLING 2 a, dels om ödslande med ngt (jfr SKÖVLA, v.1 2 f β); förr äv. i uttr. varda ngra till skövel, bli utsatt för skövling av ngra. 2Kon. 21: 14 (Bib. 1541: warda). Seleucus(,) Konung Antiochi (III:s) sonn, .. som öfwadhe sköfwel och rooff in vppå them, som han icke låcka eller öfwertaala kunde til at göra medh sigh förbund. Schroderus Liv. 598 (1626). (Det) fordras erfarenhet vid apteringen (av sågtimmer) om ej sköfvel med skog skall uppstå. Skogvakt. 1891, s. 123. — särsk. i vissa uttr.
a) giva (l. lämna, förr äv. övergiva) ngt (förr äv. ngn l. ngra) till skövel(s), = SKÖVLING 2 b α. OPetri Kr. 169 (c. 1540). Hoo haffuer offuergiffuit Jacob til sköffuels och Israel röffuarom? Jes. 42: 24 (Bib. 1541). (Tarquinius II:s gods) gåfwes gemene Man til sköfwels. Schroderus Liv. 55 (1626). Månde det intet vara bättre för publici nytta använda sin ägendom än som att lämbna dän samma till skiöfvels åt våra fiender. RARP 17: 124 (1710). Embetsmän, hwilke af kärlek för egen beqwämlighet, och af fruktan för de wäldiga, undandraga sig den förtrycktas sak, som de borde förfäckta, gifwande den oskyldiga til skiöfwels uti des mäktiga fienders händer. Bælter JesuH 6: 404 (1760). Weste FörslSAOB (c. 1815: Till sköfvels; betecknat ss. mindre brukligt än Till sköflings). jfr (†): Loffuat ware herren, at han icke gaff oss (dvs. Israels folk) til sköffuel vthi theres (dvs. fiendernas) tänder. Psalt. 124: 6 (öv. 1536).
b) (†) komma till skövels, råka ut för skövling (äv. motsv. SKÖVLA, v.1 2 e, i fråga om serverad mat); bliva ngn l. ngra till skövels, bli utsatt för skövling l. plundring av ngn l. ngra; jfr SKÖVLING 2 b γ. Godzen, som .. till sköffwels kompne wåre. Teitt Klag. 67 (1556). OxBr. 5: 449 (1627: fremmandåm till roff och sköfvelss blifua). Är thet högst beklageligit, att Åbo och Biörneborgs lähn .. måste .. låta sitt Fädernesland, sina huus och egendom, sina arma Föräldrar och Barn blifwa fienden till skiöfwels. UrFinlH 247 (1713). Du (skall vid måltiden) hafwa Ögonen på det som tages ifrån bordet, och gif acht uppå, at ingen ting deraf kommer til sköfles. Lagerström Molière Gir. 57 (1731).
c) gå till skövels, = SKÖVLING 2 b δ. (Jag) måste .. se all min lilla egendom i löst gå till skiöfvels (vid ryssarnas plundring) på mit Rusthåld Randala. SEProcopæus (1742) i UrFinlH 274. Lind (1749).
Spalt S 6233 band 27, 1976