| Publicerad 1976 | Lämna synpunkter |
SKÖVLING ʃø3vliŋ2 l. ʃöv3-, r. l. f.; best. -en; pl. -ar; förr äv. SKÖVLUNG, f.
1) (numera bl. rättshist.) om handlingen att skövla (se SKÖVLA, v.1 1); särsk. i uttr. gå till skövling, i sht förr äv. skövlings (jfr 2 b δ) l. i skövling, om ngns (lös)egendom: skövlas, giva till skövling, i sht förr äv. skövlings (jfr 2 b α), med avs. på ngns (lös)egendom: ge för att skövlas; förr äv. i utvidgad anv.: överlämna (att delas mellan fordringsägarna) ss. ersättning för skuld; förr äv. konkret, om det gm skövling konfiskerade godset. G1R 15: 493 (1543; äv. konkret). RA I. 2: 196 (1568: till sköfling gifvas). Schmedeman Just. 84 (1590: i skiöfling gånge). Tå skall Häradzhöfdingen döma honom som woldtächt giorde under swärd, och hans löse godz till sköflingz gånga. Lagförsl. 459 (c. 1606). Märit i Lekaremålen, enka, hafver efter sin mans död satt nycklarna i dörren och gifvit allt hvad hon åtte till sköflings, att betala sin mans gäld med. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 405 (i handl. fr. 1632). Adelns medgifna deltagande i sköflingarna från Kyrkan (denna tids uttryck för konfiskationer) dref Konungen (dvs. G. I) oupphörligt framåt, för att rädda hvad räddas kunde. Geijer SvFolkH 2: 111 (1834). Frey 1841, s. 115 (: gå .. till sköfling; om förh. på 1600-talet). Atterbom Minnest. 1: 220 (1847; om konfiskation gm reduktion på 1680-talet). jfr (utan gå l. giva): I Wastena blefue wi (dvs. västgötarna) skiälte och nämde af en part för förrädere .. och äre undsagde til lif och wårt gos til skiöflings, för tet wi ikie wile drage til h(ans) f(urstliga) N(åde, dvs. hertig Karl). RA I. 4: 666 (1598).
2) om handlingen att skövla (se SKÖVLA, v.1 2) plats l. lokal l. institution o. d.; i sht förr äv. om plundring av person(er); äv. dels motsv. SKÖVLA, v.1 2 a, c, dels mer l. mindre bildl., motsv. SKÖVLA, v.1 2 g; förr äv. i uttr. skövling på ngra, plundring av ngra. PrivFrihetsbrJönk. 246 (1529: på). Wij skolom fara fridligen (genom landet), uthan nogon stolthet eller sköfling, sade Kong R(olf). Verelius Gothr. 247 (1664; fvn. orig.: med ongo ofbelldi, eda hernadi). Lyckligt at en Lärd Mans ärofulla namn, efter tilbaka lagda 87 lefnads- och 62 tjenste-år .. af sådane händelser (som att hans manuskript o. boksamling skingrats) icke beror, och agtar ingen annan, än tidens sena och tärande sköfling. Wallquist EcclSaml. 1—4: 434 (1790). (Hertig Erik) hemsökte med brand och sköfling de motvilliga (norrmännen år 1308). Strinnholm Hist. 5: 224 (1854). I Sverige går misteln ända upp till Mälaröarne; men synes på senare åren, då den engelska seden (att ha mistel vid jul) allt mera vunnit insteg i våra hem, varit utsatt för allt för stor sköfling. SvSlöjdFT 1906, nr 4, s. 4. (Aten var på 300-talet) en stad som redan hade lidit av fientliga skövlingar. Nyberg i 3SAH LXVIII. 1: 13 (1959). — särsk.
a) motsv. SKÖVLA, v.1 2 d, om skövling av skog l. träd; äv. i uttr. sälja (skog) till skövling, i sht förr äv. skövlings, sälja (skog) till att skövlas. Runeberg ESkr. 1: 189 (c. 1836). (I Jämtlands län) idkas en liflig skogshandtering, i många trakter så liflig, att skogen hotas med sköfling. Carlson Geogr. 1: 22 (1891). Högberg Utböl. 2: 135 (1912: få .. skog av kronan och sedan sälja den till skövlings). Ymer 1950, s. 106. — jfr SKOGS-, TRÄD-SKÖVLING.
b) i vissa uttr.
α) giva, äv. (ut)lämna l. överge, förr äv. giva upp ngt till skövling, i sht förr äv. skövlings, utlämna ngt för skövling l. plundring l. (allmännare l. oeg. l. bildl.) prisge l. utlämna l. offra l. uppgiva ngt; stundom med tanken särskilt fäst vid att det sålunda prisgivna skadas l. förstöres l. mistes (jfr SKÖVLA, v.1 2 f α); äv. med indirekt personobj.; i sht förr äv. med direkt (äv. refl.) obj. betecknande levande varelse; jfr SKÖVEL 2 a. Hwad deel j (dvs. Östergötlands bönder) kunne få vpå samme Skogztiuffwe hoop (dvs. Dackes folk), Thet wele wij giffwe eder till Sköfflingz. G1R 15: 128 (1543). Orrelius Diurr. 50: 2 (1750: lämna både sig och Kalfwen til sköflings; om hind). (En god vän är) ofta nyttigare, när han låter andra njuta sit sinnes goda, än om han gåfwe aldrig så många Guldklimpar til sköflings. Weise 2: 197 (1771). Gyllenborg Bält 91 (1785: öfverger). Widegren (1788: Gifva up). För Gustaf den fjerde Adolphs son står ingången till .. (privatlivets lycka) öppen, utan att behöfva köpa sig dit med ett till sköflings lemnadt regentrykte. Crusenstolpe Mor. 6: 420 (1844). (Vikingarna) voro med .. (alMansur,) när han .. två gånger förgäves stormade staden och tredje gången tog den och gav den till skövling. Bengtsson RödeO 1: 100 (1941). IllSvOrdb. (1955: utlämna).
β) (†) giva ngra skövling utöver ngt, giva ngra ngt till skövling (se α). G1R 9: 380 (1534; med avs. på stad).
γ) (†) komma till skövlings, råka ut för skövling; komma ngra till skövling, bliva ngra till rovs och skövling(s), bliva ngt till skövlings, vara till skövlings för ngra, bli resp. vara utsatt för ngras resp. ngts skövling l. bli resp. vara prisgiven l. utlämnad o. d. åt ngra l. ngt; vara till skövlings, vara tillspillogiven; jfr SKÖVEL 2 b. G1R 14: 130 (1542: komme bönderne .. till sköffling). KBrev 4/6 1602, s. 3 b (: blifue andre Främmande til roofz och Sköfling). Afvund och tvedrägt .. äro de usla gienvägar, hvarigenom .. vi .. utställes för en ögonskienlig fara at blifva ej allenast en inhämsk yra til skiöflings, utan ock (osv.). 2RARP 15: 58 (1746). Som Brandhuset, under påstående Eldswåda, måste stå öpet, .. bör Rådmannen dit commendera några Man af Stads-Wakten, som akta, at icke något må blifwa bortstulit och komma til sköflings. PH 4: 2782 (1748). (I de inbördes krigen under Vitellius och Vespasianus) war Rom til sköflings för alle äregirige. Dalin Montesquieu 124 (1755). Weste (1807: Vara till sköflings).
δ) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) gå till skövlings (jfr 1), gm skövling (plundring) gå till spillo l. förloras; äv. motsv. SKÖVLA, v.1 2 e (jfr c); numera bl. allmännare: gå till spillo l. bli förstörd l. vara förgäves l. till ingen nytta o. d.; jfr SKÖVEL 2 c. Järn Redskapen .. som förfärdigades till den Heelstekte Oxen gingo .. tillijka mädh Oxen aldeles till Skiöflingz. HovförtärSthm 1697 A, s. 2638 b. Jag måste sjelf vara tillstädes, om jag ej ville se allt hvad min far och jag nedlagt på godset gå fullkomligt till sköflings. Topelius Fält. 2: 389 (1856). Fadern slog sig på supning, gården gick till sköflings. Sander (o. Flodman) 107 (1871).
c) (numera bl. tillf.) motsv. SKÖVLA, v.1 2 e (jfr b δ), i uttr. sätta sig ned till skövling(s), sätta sig ned för att äta upp all mat l. dyl. Snoilsky 1: 146 (1871, 1874).
3) [jfr 1, 2] (†) konkret, om ngt (odugligt l. oanvändbart) som saklöst kan gå till spillo l. lämnas utan avseende. G1R 19: 62 (1548). (Vi vilja,) att I käre undersåther .. icke .. så vanvörde och hålle för sköfling then deel (av tionden), som i kyrkeherbergen inkommer, som ske pläger, så att hvar ther medh efter sin egen vilie handle vill. Därs. 20: 357 (1549).
B (†): SKÖVLINGES-PERSEDEL, se C.
C: (2) SKÖVLINGS-ARBETE~020. arbete innebärande l. medförande skövling; särsk. bildl. Nyström DöfstUndUtv. 5 (1900). —
(1) -GODS. [fsv. skyflinga gods] (numera bl. rättshist.) gm skövling konfiskerat gods; jfr -penningar, -persedel, -silver o. skövlinge-fä. Almquist CivLokalförv. 3: 186 (i handl. fr. 1544). —
(1) -HAVRE. (numera bl. rättshist.) gm skövling konfiskerad havre; jfr -korn, -råg, -vete. Almquist CivLokalförv. 3: 182 (i handl. fr. 1544). —
(2) -LUST. lust att skövla; särsk. till 2 a; jfr -lusta, -lystnad. Skogsspekulanters sköflingslust. NDA 1875, nr 282, s. 2. —
(1) -PERSEDEL. (skövlinges- 1553. skövlings- 1567 osv.) (numera bl. rättshist.) jfr -gods. NorrlS 1—6: 270 (1553: sköflinges partzeler, pl.). —
(2) -TÅG. expedition l. krigståg företaget av trupp l. rövarband o. d. (väsentligen) i avsikt att skövla; jfr -krig o. plundrings-tåg. KrigVAH 1842, s. 142. —
Spalt S 6238 band 27, 1976