| Publicerad 1976 | Lämna synpunkter |
SLASKER l. SLASK, sbst.3, m.
(†) motsv. SLASKA, v. 1 o. 3: person (man) som (gärna) slaskar l. som är orenlig l. vårdslös i klädedräkt l. uppträdande l. som glupskt slafsar i sig mat l. dryck l. lystet söker efter liderliga utsvävningar l. dyl., slusk l. tölp l. vällusting o. d.; jfr SLASKARE. En swalgachtigh slasker (grobian) slickar här och ther, och slupar (felaktigt för supplar, dvs. sörplar). Schroderus Comenius 820 (1639; t. texten: Näscher). (Sv.) Slasker .. (t.) ein schlamicht oder garstig Kerl; .. ein JungfernLecher, ein Weichling. Lind (1749). Slask, Slasker .. (dvs.) En oren och owålig sälle, wårdslös i kläder och åthäfwor. Schultze Ordb. 4537 (c. 1755).
Spalt S 6478 band 27, 1976