Publicerad 1976   Lämna synpunkter
SLAV sla4v, sbst.1, m.||(ig.); best. -en; pl. -er; äv. (utom ss. förled i ssgr numera föga br.) SLAVER sla4ver, m.||(ig.); best. -n; pl. =.
Ordformer
(schlav 1809. schlaver (-a(f)w-), pl. 1698—1773. sclaver, pl. 1635—1691. slav 1849 osv. slaver, sg. 1837—1917. slaver, pl. 1679 osv. slaver- i ssgr 1904 (: slaverhär) osv.)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. slaver (äv. slav, i ä. d. äv. sklaver), mnl. slave (holl. slaaf), t. slawe (i ä. t. äv. sklave), eng. slav (i ä. eng. äv. sclave), fr. slave; av mlat. sclavus, av sen gr. σκλάβοι, pl., slavisk folkstam, till gr. σκλαυηνοί, pl., slavisk folkstam, (med övergång sl- till skl-) av det ord som föreligger i fry. slověne, pl., om slaviska folkstammar (se SLOVEN o. jfr ry. slavjanin, slav); formerna med sl- i st. f. skl- beror dels på spontan förändring, dels på senare inflytande från slaviska spr.; i nord. spr. beror ordets anv. (väsentligen) på inflytande från t. (o. fr.); formen slaver, sg., beror möjl. delvis på önskan att särskilja ordet i sg. från SLAV, sbst.2 — Jfr SLAV, sbst.2, SLAVJANOFIL, SLAVO-, SLAVON, SLAVÄN]
person av folk vars språk tillhör den huvudgren av den indoeuropeiska språkstammen som huvudsakligen hör hemma i östra Europa (o. som i nutiden representeras av bl. a. ryssar, polacker, tjeckoslovaker, bulgarer, serbokroater o. slovener); i sht i pl. (särsk. i pl. best., om folkgruppen); jfr SLAVISKA 1. Schroderus Os. 2: 291 (1635). (Den götiske konungen) sökte .. hjelp (mot fienden) hos en Konung Frode i Dannemark, som sände honom til hjelp både Schlaver och Norrmän. Fernow Värmel. 108 (1773). Anterne, hvilka jemte Slaver och Wender hörde till en stor folkstam, från hvilken någre författare afleda Ryssar och Polackar. Palmblad HbGeogr. 1: 78 (1826). (Legenden om Methodios) är skrifven af en grekiskt sinnad slaver. KyrkohÅ 1917, LittÖ. s. 44. Det har lika litet funnits någon typisk slav som det har funnits någon typisk german eller roman. Vallmark Neander RysslH 15 (1963). — jfr RUSSO-SLAV.
Ssgr (mera tillf.): SLAVER-HÄR. krigshär bestående av slaver. Lindqvist RysslSång. 1: 178 (1904). —
-STAT. stat (väsentligen) bebodd av slaver. Kjellén PolitEss. 1: 184 (1911, 1914). —
-VÄRLD. särsk. i sg. best., om den del av världen som bebos av slaver(na). KyrkohÅ 1917, LittÖ. s. 45.
Avledn.: SLAVIANSK104, adj. [efter ry. slavjanskij] (mera tillf.) slavisk (se slavisk, adj.1); särsk. om bokstavstyp: sådan som kännetecknar (vissa av) de slaviska språkens skrift, kyrillisk (se cyrillisk o. jfr slavonsk). Hemberg Kola 111 (1902). —
SLAVISERA, SLAVISK, adj.1, SLAVISM, SLAVIST, se d. o.

 

Spalt S 6480 band 27, 1976

Webbansvarig