| Publicerad 1977 | Lämna synpunkter |
SLIMSA slim3sa2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
långt smalt stycke av ngt böjligt; särsk. om (lösrivet l. delvis lösrivet o. hängande) stycke av kött l. hud l. av ngt segt l. slemartat (t. ex. levrat blod), strimla, slamsa; i sht förr äv. om (hängande, smal) trasa; äv. bildl. Sedan .. kiöttsidona (av huden) med thes slimsor och widhänge är på bästa sättet ränsader. Broman Glys. 3: 225 (c. 1730). (Sv.) Slimsa .. (dvs.) slarfwa, trasa, (lat.) scruta, panniculus. Schultze Ordb. 4548 (c. 1755). Hos det lefvande djuret lägger (slemmet i mage o. tarmar) sig .. omkring och uti excrementerna, med hvilka det följer ut, och kan stundom derifrån aflyftas i långa slimsor. Berzelius Kemi 6: 166 (1830). (Björnen) röt. Ett par slimsor af inelfvor hängde och slängde ur ett sår. Molin SSkr. 125 (1895). Slimsor av levrat blod. Östergren (1941). Så revs oskulden av honom slimsa för slimsa, och ända ner dit där marken tar vid. Ahlin Markn. 77 (1957). — jfr HUD-, KÖTT-SLIMSA. — särsk. (numera bl. tillf.) på djur: (smalt) nedhängande hudveck; jfr SLÖR. Öfver hvarje öga (på ”simpskrabban”) sitter en slimsa med en liten gren på sidan; Öfver hvardera näsboran är ock en liten slimsa. Linné MusReg. 68 (1754). Slimsa, slöre, .. (dvs.) en köttig och hängande hud på käkbågen och halsen (hos vissa fåglar). Marklin Illiger 222 (1818).
Spalt S 6570 band 27, 1977