| Publicerad 1977 | Lämna synpunkter |
SLIRIG sli3rig2, adj.3
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) som saknar stadga l. fasthet, sliddrig; äv. bildl.: hållningslös (se d. o. 2). (Fiffi) kunde göra folk av en karl, äfven om han förut varit något slirig af sig. Trolle Sjöoff. 2: 263 (1870).
Spalt S 6671 band 27, 1977