Publicerad 1977   Lämna synpunkter
SLOK slω4k, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[till SLOKA, v.]
bot. = SLOKGRÄS; i sht (ss. senare led) i ssgr. Linné Fl. Reg. 414 (1745; om släktet). BonnierKL (1927; pregnant, om bergslok). BonnierLex. (1966). — jfr BERG-, GRUS-, GRÄS-, HÖG-, LUND-, STOR-SLOK. — särsk.
a) (numera föga br.) i uttr. ensidig slok, gräset Melica nutans Lin. (som har ensidig vippa), bergslok. Lilja SkånFl. 59 (1870).
b) i utvidgad anv., i ssgn BLÅ-SLOK.
Ssgr (bot.): A: SLOK-ART. (sloke- 1900) art av slokgrässläktet. SvRike I. 2: 24 (1900). —
-GRÄS, se d. o. —
-SLÄKTE(T). slokgrässläktet. SvUppslB (1935).
B (tillf.): SLOKE-ART, se A.

 

Spalt S 6720 band 27, 1977

Webbansvarig