Publicerad 1977 | Lämna synpunkter |
SLOM slωm4, sbst.1, m. l. r. (Schultze Ordb. 4563 (c. 1755) osv.) (f. UpprFiskaren 34 (1847)); best. slommen; pl. slommar.
(i vissa trakter, i sht bygdemålsfärgat) fisken nors; äv. inskränktare, om (fisk tillhörande) den större o. mindre illaluktande formen av nors (o. i denna anv. motsatt: nors, ss. benämning på (fisk tillhörande) den mindre o. mer illaluktande formen); ofta koll. l. ss. ämnesnamn (särsk. om (stor) nors ss. matvara); jfr NORS-KUNG. Den 10. War iagh medh .. och fiskiade effter slom (dvs.) .. stoor nårss. Gyllenius Diar. 49 (c. 1670). At wetta om barnen skrijka och plågas af thenna Naflematken, har man .. intet annat tekn, än at man binder en färsk norsz eller slom öfwer naflan (för att se om masken äter därav). Lindestolpe Matk. 41 (1714). Af denna art (dvs. Osmerus eperlanus) förekomma två former, en mindre och en större af 8—12 tums längd, som på flera ställen kallas Slom. 1Brehm III. 1: 293 (1876). Norsen eller, såsom han också i många trakter kallas, slommen förekommer hos oss i både sött och bräckt vatten från Skåne ända upp till Lule älfs nedre lopp. Stuxberg Fisk. 551 (1895). Nästa dag hade fiskarn med sig så mycket slom, att den knappast rymdes i ett stort stenfat. Lagerlöf Mårb. 291 (1922). Har herrn smakat slom? Kunde tro det, det är en fisk av norssläktet — jag har slom hemma. Engström Nak. 90 (1934). De som längtar efter ett skrovmål på nors bör resa till Värmland, där norsen är något av nationalfisk. Fångas och saluförs under benämningen slom. DN 16/6 1968, Söndagsbil. s. 2. — jfr SMÅ-, STOR-SLOM.
-RYSSJA. (slom- 1897 osv. slomme- c. 1670) (finmaskig) ryssja för slomfiske. Gyllenius Diar. 329 (c. 1670). —
B (†): SLOMME-RYSSJA, se A.
Spalt S 6727 band 27, 1977