SLOMMER, n.
Etymologi
[jfr sv. dial. slommer, n., tanklös o. slarvaktig person som förspiller tiden med onyttiga göromål; till sv. dial. slomra, slumra, gå osäkert, snava, göra ngt ss. i sömn, handla oförsiktigt, försumma, vara tanklös, förspilla tid o. möda (se SLUMRA, v.); med avs. på ordbildningen jfr t. ex. sv. dial. svammel, n., svamlande person, bildat till SVAMLA]
(†) om varelse l. person som rör sig sömngångaraktigt o. d.; anträffat bl. om döden tänkt ss. en varelse l. person. See hwad är thet för ett stoort Slommer / Som ther borte hijt til osz kommer? Dalius Valet B 6 b (1681).
Spalt S 6727 band 27, 1977
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se