Publicerad 1977   Lämna synpunkter
SLOVEN slove4n l. slω-, förr äv. SLOVENS l. SLOVENZ l. SLOVINZ, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -w-. -en 1849 osv. -ens 1904. -enz 1849—1871. -inz 1871)
Etymologi
[jfr t. slowene; av sloven. sloven, slav, sloven (pl. sloveni, motsv. fry. slověne, pl., se SLAV, sbst.1), av ett fslav. slověninŭ, slav (pl. slověne), av omstritt urspr.; formerna med -ens, -enz, -inz (jfr t. slowenzen, slowinzen, pl.) av sloven. slovenec (pl. slovenci), utvidgning av sloven (se ovan). — Jfr SLOVAK, SLOVENSK, SLOVINTS]
person (i sht man) som tillhör det sydslaviska folk som utgör huvudbefolkningen i Slovenien i nuvarande Jugoslavien; i pl. (i sht best.) äv. om detta folk. De (slaviska stammarna) hafva många namn och bilda många folkafdelningar. Winder, Slowener eller Slowenzer äro en sådan afdelning. Frey 1849, s. 6. Slowenzer ell. Slowener. Så kallas de i Steirmark, Kärnthen och Krain bosatta Slawiska stammarna, eljest kallade Winder, i lärda skrifter Korutaner. KonvLex. (1864). Jag mindes hur jag dagen före julafton gjort en vandring upp i bergen ofvan Triest och ätit middag i en trattoria, i hvars trädgård italienare och slovener spelade käglor i skjortärmarna. Lidforss Fragm. 201 (1898, 1904). Så mycket mera betecknande (för den proryska stämningen) är det, att tre österrikiska riksdagsmän, en tjeck, en sloven och en ruthen i maj (1908) begåfvo sig till Petersburg för att deltaga i en panslavisk konferens. Hildebrand Donaumon. 32 (1915). 3NF 17: 1317 (1932; i pl. best., om folket). 1919 tillföllo de av slovener bebodda delarna av Krain och Steiermark nästan helt Jugoslavien, medan den av slovener befolkade delen av Istrien kom till Italien. 2SvUppslB 26: 685 (1953).

 

Spalt S 6754 band 27, 1977

Webbansvarig