Publicerad 1977   Lämna synpunkter
SLUDDRA slud3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr SLUDDER, sbst.1
Ordformer
(sluddra 1712 osv. sludra 1641c. 1755. slöddra 18141910. slödra 1712c. 1755)
Etymologi
[sv. dial. sluddra, slödra, slöddra; liksom dan. o. nor. sludre, gå vacklande, sluddra, prata (strunt), av lt. sludern, pladdra, l. sluddern, gå trögt l. vårdslöst, slarva, slänga hit o. dit, pladdra (motsv. t. schlottern, se SLÖDDER, pack o. d.), l. t. (dial.) schludern, gå vårdslöst, vara oordentlig o. d.; möjl. till den rot som äv. föreligger i SLUMRA, SLURING. — Jfr SLUDDERI, SLUDDRIG]
1) (numera föga br.) slarva (se SLARVA, v. I 3), vara vårdslös (särsk. i fråga om att hushålla vårdslöst med pengar); äv. i uttr. sluddra med ngt, slarva med ngt; äv. tr., dels med objektiv predikatsfyllnad betecknande resultatet, i uttr. sluddra ngt färdigt, med slarv göra ngt färdigt, dels i särsk. förb. o. ss. senare led i ssg. Förmenar .. Borgareståndet .. at, efter erhållit (import-)förbud, de inrikes (tobaks-)spinnerierne mindre torde beflita sig om at förbättra sine tilvärckningar .., utan sludra dermed. 2RARP 8: 77 (1734). Posten 1769, s. 823 (: färdigt). Sluddra, (dvs.) hushålla vårdslöst med penningar. Dalin Synon. 242 (1870). Auerbach (1913). — jfr BORT-SLUDDRA. — särsk. (†) i utvidgad anv., betecknande att en vara säljes till underpris; jfr SLUDDERI. Jungberg (1873).
2) tala (slarvigt l.) oklart l. suddigt l. otydligt (o. obegripligt); i sht i fråga om berusad persons tal; äv. opers.: låta oklart l. suddigt osv.; äv. tr., med obj. betecknande vad som yttras (äv. ss. anföringsverb); äv. bildl. (särsk. med tanke på innehållet i vad som säges: pladdra). Spegel 447 (1712). Hedenstierna Jönsson 174 (1894; opers.). Dydrycken gaf .. (människorna) glömska och slöhet. .. Och .. viljelösa begynte de sluddra besynnerliga ord. Beskow Sag. 23 (1903). Skulle han, en arbetets man, sitta (på krogen) och sluddra med denna drägg? Lundh Ljungh. 81 (1905). Skildringen (i K. Östmans bok Den breda vägen) är .. impressionistiskt jäktig och sluddrande. Hedén 5: 259 (1923). Trots sina tolv år kunde han ej tala begripligt, endast sluddra. Nilsson Bock 136 (1933). Synden straffar sig, sluddrade Arnold och hällde upp (en sup) igen. Husáhr Jeriko 67 (1958). — jfr FRAM-SLUDDRA. — särsk.
a) om uttal l. tunga l. röst o. d.; i sht i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. Hygiea 1843, s. 383 (i p. pr., om uttal). Tungan är upprorisk och slöddrar när jag vill tala. Tegnér Brev 10: 296 (1844). Ett otydligt och sluddrande målföre. NF 3: 1061 (1879). Somliga röster var alldeles oberörda andra var nästan sluddrande nervösa. Gehlin Gränstr. 61 (1953).
b) i uttr. sluddra på målet (äv. på talet). Tholander 1Ordl. (1847: talet). (Den efterblivna) Serafia sluddrade på målet när hon skulle svara så att Gustav ej förstod vad hon sade. Salminen Katr. 323 (1936).
Särsk. förb.: SLUDDRA BORT10 4.
1) (numera föga br.) till 1: slarva bort (ngt); särsk. motsv. slarva bort slutet: förslösa l. öda bort l. förspilla (pengar l. tid o. d.). Hasselroth Campe 40 (1794; med avs. på studieår). Då jag anser mig wara fullt täckt för min inteckning (i en gård), tänker jag icke sluddra bort den. Nordström SthmFirmH 240 (i handl. fr. 1829). Lindahl SvMill. 2: 259 (1898; med avs. på rikedom). Sluddra bort en hel dag. Östergren (1941). jfr bortsluddra. särsk. (†) till 1 slutet: kasta bort (vara) till underpris. Jungberg (1873). Fliesberg HbKöpm. 2: 224 (1900).
2) (tillf.) till 2: förstöra l. förfuska l. sjabbla bort (ngt) gm att sluddra. DN(A) 1932, nr 117, s. 14.
SLUDDRA FRAM10 4. till 2: sluddrande framsäga (ngt); äv. ss. anföringsverb. Strindberg SvÖ 3: 254 (1890; ss. anföringsverb). Moberg Sedebetyg 432 (1935). jfr framsluddra.
SLUDDRA IN. (†) till 1: vårdslöst släppa in (ngn). Ther hoss förhölt RijkzCantzlern Hoffmarskalken och Axel Thuresson hwij hooss Gesanten fans itt sadant fyll(e)rij icke annars än som vti itt bondegästebud och een Ölkrog och att ther sludras in allehande Canaille. RP 8: 621 (1641; rättat efter hskr.).
SLUDDRA TILL10 4. till 2: för ett ögonblick tala sluddrigt. Ahrenberg Stockj. 55 (1892; om en drucken).
SLUDDRA TILLSAMMANS10 040, äv. 032. (numera bl. tillf.) till 2: gm att sluddra blanda tillsammans (ord l. stavelser o. d.). Setterblad Mackenzie 151 (1887).
SLUDDRA ÖVER10 40. till 2: sluddrande halka över (stavelse o. d.). GHT 1895, nr 225, s. 3.
Ssgr (Anm. Ssgrna sludder-hank o. sludder-språk kan äv. hänföras till sludder, sbst.1): (2) SLUDDER-HANK. (numera bl. tillf.) sladderhank. Han är känd för en af våra största sludde(r)hankar. Tegnér Brev 7: 353 (1835; rättat efter hskr.).
(1 slutet) -PRIS. [jfr t. schluderpreis] (†) underpris. Jungberg (1873).
(2) -SPRÅK. (mera tillf.) språk som kännetecknas av otydligt uttal. ÖgCorr. 22/3 1969, Bil. s. 2 (i sg. best.; om engelskan).

 

Spalt S 6758 band 27, 1977

Webbansvarig