| Publicerad 1978 | Lämna synpunkter |
SLÄKT släk4t, adj. Anm. Ordet är numera utom i b oböjligt.
predikativt l. ss. efterställt attribut: tillhörig samma släkt (se SLÄKT, sbst. 1), besläktad (se d. o. 1 a); särsk. i uttr. (vara) släkt med (äv. till) ngn l. ngt, (vara) besläktad med ngn l. ngt; jfr SLÄKT, sbst. 1 f, 6.
a) i sg.; jfr SLÄKT, sbst. 6 b, 8. Han är släkt med henne på långt håll. Räkna sig släkt med ngn, se RÄKNA 2 c. Rudbeck Atl. 2: 258 (1689). Jesu moder war ther (dvs. på bröllopet i Kana). .. Vtan twifwel war hon slecht til huset. Swedberg SabbRo 643 (1692, 1710). Det blir ej svårt att säga .. huru pass nära slägt jag är med min moster. Almqvist Går an 40 (1839). En greve, genom blodet släkt med den som satt framför mig, hade (osv.). Lo-Johansson Förf. 61 (1957). — jfr HALV-, HEL-SLÄKT. — särsk.
α) i uttr. (vara) släkt med (äv. till) släkten (med, äv. till ngn), äv. (vara) släkt med ngns släkt, betecknande det släktskapsförhållande som råder mellan en person o. släkten till en ingift släkting; jfr SLÄKT, sbst. 1 f, 6 a α. Slägt med slägten. Björkman (1889); jfr SLÄKT, sbst. 6 a α. Till all lycka råkade jag vara släkt till släkten med Göteborgs störste möbelhandlare. ALBondeson (1889) hos Holmgren BlåmKist. 81. I Everöd .. bodde en ovanligt stark bonde, släkt med min släkt. Landsm. VIII. 3: 296 (c. 1900). (Kejsarinnan Eugénies) mor .. lär ha räknat sig något släkt med släkten med jätten Finn Mac Cual. Laurin Våld. 122 (1910). Hellberg FrödingM 37 (1925: släkt med släkten till).
β) (i sht i vitter stil) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv.: besläktad (se d. o. 1 c, 2); jfr SLÄKT, sbst. 5 b, 8. (Bytesavtal) synes .. wara mycket nära slächt med Kiöp- och Säljande. Biurman Brefst. 55 (1729). Tallen är slägt med Granen. Hiorter Alm. 1743, s. 25. Hennes skratt var en smula slägt med gråt. Benedictsson Peng. 278 (1885). (H. Ibsens) Brand var en läsare, en fanatiker, som vågade tro sig ha rätt gentemot hela verlden, och Johan kände sig slägt med denna fasansfulla egoist. Strindberg TjqvS 2: 165 (1886). Ur .. (G. L. Silverstolpes) dikter talar en manlig anda, släkt med Malmströms eller snarare Runebergs. Sylwan SvLit. 326 (1903). Svanberg SvStil. 93 (1936).
b) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i pl. (jfr SLÄKT, sbst. 6 a); äv. i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr SLÄKT, sbst. 6 a γ). RenbeteskommDokum. 1907, 2: 256 (i handl. fr. 1740). Huru nära Wismut och Kobolt äro med hwarannan slägte, kan jag icke så noga weta. SvMerc. 2: 598 (1757). Ä ja int igenkänd? sade han slutligen. Vi ä ju liksom lite släkta. Väring Vint. 242 (1927). — jfr SAM-SLÄKT.
Spalt S 7195 band 28, 1978