| Publicerad 1978 | Lämna synpunkter |
SLÄKTING släk3tiŋ2, äv. (ålderdomligt) SLÄKTINGE släk3tiŋe2, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SLÄKTNING släk3tniŋ2, förr äv. SLÄKTNINGE l. SLÄKTUNG? l. SLÄKTUNGE?, om person m.||ig., om djur m.||ig. l. r.; best. -en; pl. -ar (G1R 6: 328 (1529: slectingiar) osv.) ((†) -er G1R 7: 43 (1530), OxBr. 12: 66 (1638: slechtiger; möjl. felaktigt för slechtinger)).
1) motsv. SLÄKT, sbst. 1, om person som gm börd är besläktad (l. gm giftermål l. adoption kommit att bli befryndad) med ngn: anhörig, anförvant; särsk. om var o. en av de medlemmar av en släkt som lever samtidigt med varandra. Ha rika, fattiga släktingar. De är nära, avlägsna släktingar. Släkting på fädernet, mödernet. Vara släkting till (förr äv. av) ngn. Släktingar och vänner. Wij försee oss atj .. skole fåå spordagh vtaff (dvs. underrättelse om) .. her Claess .. i Wiszefiärd sokn ther han sägis haffua sijna wenner och slectingiar. G1R 6: 328 (1529). Hon som bleff gifft, är Sohnehustrun, the andre äre Swågrar (slächtingar) thedan ähra the sigh medh Förwanters tittel. Schroderus Comenius 593 (1639). (Sergeanten) var en adelsman vid namn Juskou, en släcktinge af majoren som hade comando öfver fångarne. Dahlberg Lefn. 57 (c. 1755). Af min chef behandlades jag mera som en vän eller slägtinge, än som en underlydande. HLilljebjörn Hågk. 1: 91 (1865). Över 200 000 västberlinare passerade sektorsgränsen i Berlin på lördagen för att besöka släktingar i öst. DN(A) 1964, nr 4, s. 9. — jfr HALV-, HEL-, KOLLATERAL-, MED-, MÖDERNE-, NÄR-, SAM-, SIDO-SLÄKTING m. fl. — särsk. i utvidgad l. allmännare anv., om person av samma l. besläktat folk o. d.: stamfrände; numera företrädesvis i ssgn STAM-SLÄKTING; jfr SLÄKT, sbst. 2 a. Schönberg Bref 1: 14 (1772).
2) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1, om varelse l. företeelse l. föremål som uppvisar (nära) samhörighet l. överensstämmelse l. likhet l. inre frändskap med en l. flera andra varelser resp. företeelser osv. Hwad är du (dvs. kärleken) till ditt namn, .. / Beweklighetens Kung, Blindhetens lilla Släkting? Warnmark Epigr. C 1 b (1688). (K. A. Nicanders dikt Synen i domkyrkan) är en wärdig hyllning åt Taszo af en skald, som troligen icke blifwer honom jemnlik, men utom all fråga är en af hans nära slägtingar. SvLittFT 1835, sp. 405. Finans och vinningslystnad voro gemenligen två nära slägtingar, förenade i oupplösligt bolag. Valerius 2: 262 (1840). Skämttidningarna, de illustrerade bladens slyngelaktiga slägtingar. Beckman Amer. 2: 161 (1883). Terpener och deras släktingar förekomma i de eteriska oljor, som utgöra orsaken till blommors och frukters vällukt. Smith OrgKemi 248 (1938). Annonsfilmen (på bio) kan anses vara en nära släkting till de reklamskioptikonbilder, som visas på teaterridåerna under mellanakterna. Förberg SäljFilm 39 (1946). — jfr SKÖLD-, STAM-SLÄKTING. — särsk.
a) om djur l. växt; särsk. om individ l. art i förhållande till en l. flera individer l. arter inom samma släkte (se SLÄKTE, sbst.2 4 a). Se .. (javanska markattor) någon olik ibland sina slägtingar, hälsa de på honom med tusende grimaçer. Osbeck Resa 99 (1751, 1757). Blåbärens slägtingar äro Odon, Lingon och Tranbär. Regnér Begr. 268 (1803). De växter, som lefde under stenkolsformationens tid, voro nära släktingar till våra skafgräs, lummerörter och ormbunkar. LbFolksk. 723 (1892). (Vissa) hawaiiska arter, bland vilka både fanerogamer och kryptogamer äro representerade, skiljas av tusentals mil av hav från sina sydliga släktingar (i bl. a. Sydamerika). Ymer 1940, s. 1.
b) om språk l. ord i förhållande till ett l. flera besläktade språk resp. ord; förr äv. om språkljud i förhållande till närstående l. likartat språkljud. JBureus (1602) hos Lindroth Bureus 96 (om språkljud). Persiskans likhet med Tyskan och des slägtingar, är anmärkt af Lipsius, Joh. Gravius (m. fl.). SvMerc. 1765, s. 141. Hvem vet icke, at .. kall, käle, kyla och köld äro slägtingar. Schulzenheim SvSprSkrifs. 20 (1807). Närmaste släkting i nordiska språk (till det engelska lånordet glamour) är det nyktra grammatik. FinT 1955, s. 462.
(2) -PREPARAT. (mera tillf.) om preparat (se d. o. 2) i förhållande till ett l. flera besläktade preparat. SvD(A) 1965, nr 131, s. 11. —
B (†): SLÄKTINGA-MORD, se A.
C (ålderdomligt): SLÄKTINGE-HEM, se A.
D: SLÄKTINGS-BESÖK, se A.
Spalt S 7208 band 28, 1978