SLÄTT slät4, sbst.1, r. l. f. l. m.; best. -en; pl. -er32 (BtFinlH 4: 51 (1562: ängesläther) osv.) l. -ar.
Ordformer
(släth 1562 (: ängesläther, pl.). slätt (-æ-) 1561 (: slætta kara, pl.) osv.)
Etymologi
[fsv. slät, f. (i ssgr, t. ex. aslät, slående l. skärande in på annans område, ramataslät, slående av grovt gräs, slättadagher, slåtterdag, slättarkarl, slåtterkarl), fgutn. slet, f. (i ssgn hoyslet, höslåtter), sv. dial. slätt, f. l. m., slåtter, slätt, m., så mycket man hinner slå på en dag, slätt, n. (klock)slag; jfr d. slæt, slag, slåtter m. m., nor. slett, n., (klock)slag, nor. dial. slætt, f., ängsstycke; etymologiskt identiskt med slått, sbst.2 (se SLÅTTER). — Jfr SLÄTT, sbst.2, SLÄTTODAG]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) om garn som inslås i varpen vid vävning; i ssgn I-SLÄTT.
2) slåtter; äv. i utvidgad anv., dels om så stor slåttermark som slås på en dag (av ett visst antal slåtterkarlar), dels om slåttermark (jfr SLÅTTER 2). Broo gård i Hallor Sochn (på Gotl.) hafwer 40 mans slätt (på myren), och kan det ej afstå utan gårdzens ruin. HSH 29: 390 (1654). — jfr ÄNGE -SLÄTT.
Ssgr (till 2): A (†): SLÄTTA-KARL. [fsv. slättar karl] slåtterkarl. AntT XVI. 1: 103 (i handl. fr. 1561).
B (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SLÄTTE-FOLK. slåtterfolk. Lönqvist Bara 6 (1775). —
Spalt S 7362 band 28, 1979
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se
