Publicerad 1979   Lämna synpunkter
SLÖG slø4g, adj.3. -are. adv. -T.
Etymologi
[fsv. slögher, sv. dial. slög; jfr fd. sløw (d. sløv), fvn. slǿgr, slug (nor. dial. sløg, slug, flink); sannol. till SLÅ, v., o. eg.: som kan slå (oväntat) l. som kan hamra l. smida l. dyl. — Jfr SLÖGD, adj., SLÖJD]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) händig l. flink l. hantverksskicklig l. konstfärdig; förfaren l. skicklig; fyndig l. påhittig. Jer. 10: 9 (Bib. 1541). Reynicken rödh / Gick medh Säcken och Stafwen / Bort, til then helga Grafwen, / .. Tijt hadhe han beställa, / .. På sweck monde thet gälla, / Ty Mickel han alt lögh, / .. I orden war han slögh. Forsius Fosz 242 (1621). Een snäll och slög Chirurgus måste .. wara förhanden (vid en hälsobrunn). Hiärne Suurbr. 129 (1680). Spegel GW 75 (1685; om händer). I alla kånster slögh. Dens. ÖPar. 9 (1705). En slög husmoder. Roman Holbg 35 (1746). (Jag hade bott 23 år i Västerbotten) iblandt et gudfruktigt .. folkslag, som .. äger företräde fram för många nationer, snälle, .. ganska läraktige och slöge, så at jag nästan intet handtvärk vet, som de icke äro upodlade uti. Dahlberg Lefn. 118 (c. 1755). Östergren (1941). — jfr HAND-, O-SLÖG. — särsk. om prestation l. (resultat av) verksamhet l. om konst l. ord l. yttrande o. d., i sht förr äv. om verktyg o. d.: som vittnar om l. utgör prov på händighet l. flinkhet l. hantverksskicklighet l. konstfärdighet l. förfarenhet l. skicklighet l. påhittighet, konstfärdig, sinnrik o. d. Vish. 13: 11 (Bib. 1541). Han tummen hullit jämt uppå de argas öga, / Som vrida lag och rätt med ord och konster slöga. Broms Vitt. 381 (1717). (Dykeriintressenterna) hafwa .. förskaffad sig Modeller af de många sinrika och slöga Instrumenter och Werktyg, som den öfwer hela Europa namnkunnige Engelske Dykeren James Buschel betient sig utaf. Triewald Konst. 64 (1734). Alla skrattade .. (åt ett yttrande), ty det var slögt sagdt. Landsm. 1: 261 (1879). Far betraktade mitt arbete (dvs. en stäva) och sade: ”försök, om du kan få det litet slögare.” Nygård Päivärinta Bild. 4: 149 (1887).
Avledn. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SLÖGHET, sbst.3, r. l. f. egenskapen att vara händig l. flink l. hantverksskicklig l. konstfärdig l. förfaren l. skicklig l. fyndig l. påhittig. Spegel GW 54 (1685). Gick då Byggmästaren till (skeppet) och .. giorde det wackrare mäd myckin slöghet. Reenhielm OTryggw. 174 (1691; fvn. orig.: med miklum hagleik). Största hopen ibland människor (är) falne til sådant arbete och slögder, som kräfva ringa insigt, förstånd och slöghet, men dock äro de nyttigaste. Browallius PVetA 1747, s. 23. All Slöghets Fosterland (dvs. Grekland). Skjöldebrand Gust. 41 (1768). WoJ (1891).
Ssg (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): slöghets-prov. jfr prov 1 b, 2 d. Spegel GW 260 (1685). —
SLÖGLIGA, se d. o.

 

Spalt S 7378 band 28, 1979

Webbansvarig