Publicerad 1979   Lämna synpunkter
SLÖNA, v. -ade.
Ordformer
(sliö- 1640—c. 1755. slö- c. 1755—1891)
Etymologi
[sv. dial. slöna; till SLÖ adj.1 — Jfr SLÖGNA]
(†) bli l. vara slö (se SLÖ, adj.1 1, 2); äv.: slöa. Linc. (1640). De gamla goda dagarna äro förbi, när du och jag slönade helt beskedligt vid en kopp kaffe! Bergman (o. Söderberg) KHjalleBo 59 (1891).

 

Spalt S 7397 band 28, 1979

Webbansvarig