Publicerad 1979   Lämna synpunkter
SMASK smas4k, n. (i bet. 1 o. 2, Lind (1749) osv.) l. r. l. m. (i bet. 2, Schultze Ordb. 4606 (c. 1755) osv.); best. -et resp. -en; pl. = resp. -ar.
Etymologi
[jfr dan. o. nor. smask; vbalsbst. till SMASKA, v.]
1) smaskande. Lind (1749). Han tycker sig höra grymt och vrål och smask ur ett virrvarr af .. läten. Öberg Son. 79 (1905). Blomberg BlVulk. 155 (1924). särsk. konkret.
a) (numera i sht i vissa trakter) = MÖRJA, sbst. 2. Tholander 1Ordl. (1850).
b) (†) om ngt ätbart som ätes med förtjusning (jfr SMASKA, v. a, o. SMASKIG 2); i ssgn MEDIKAMENT-SMASK (Alt detta medicament-smask. Thorild (SVS) 4: 178 (1795)).
2) konkretare, om enskilt slag l. enskild smäll som smaskar, dask; äv. om (smäll)kyss. Schultze Ordb. 4606 (c. 1755; om kyss). (På nöjesfältet) hördes skrik af hisnande kvinnor, när rutschbanans kälkar ilade utför och med ett smask slogo i vattnet. Öberg Storstr. 134 (1910). Ge ngn en smask i stjärten. IllSvOrdb. (1955).

 

Spalt S 7461 band 28, 1979

Webbansvarig