SMUCKA, v.1 -ade. vbalsbst. -ELSE (se avledn.).
Ordformer
(smock- 1528 (: försmocka)—1536. smuck- 1536—1582)
Etymologi
[av mlt. smücken, infoga, (omfamna o.) trycka till sig, smycka, avledn. av smuk (se SMUCK, adj.) l. åtminstone samhörigt med d. o. (o. utgörande intensivbildning till SMYGA, v.1). — Jfr SMOCK, sbst.3, SMUCK, sbst.1, SMYCKA]
(†) smycka (ngt); äv. refl.; äv. bildl. (jfr SMYCKA). Helligheet smuckar titt (dvs. Guds) hws j longan tijd. Psalt. 93: 5 (öv. 1536). The smucka sigh .. medh allehanda sken och förewendande. PErici Musæus 5: 31 a (1582). — jfr FÖR-SMOCKA, UPP-SMUCKA.
Avledn. (†): SMUCKELSE, f. (-ilse) konkret, om ngt som är praktfullt l. pryder, särsk.: prydande l. praktfull klädedräkt, skrud; äv. i överförd l. bildl. anv., om ngt (äv. egenskap) som pryder ngn. All hans smockilse och kosteligheet. GlPsalt. 89: 45 (öv. 1536). Grå hår äre the gamlas smuckilse. SalOrdspr. 20: 29 (öv. 1536). Han clädde honom (dvs. Aron) erliga och degheliga, och drogh en herlig kiortel på honom, och lagde alla handa smuckilse på honom. Syr. 45: 9 (öv. 1536).
Spalt S 7612 band 28, 1979
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se