| Publicerad 1979 | Lämna synpunkter |
SMYSTRA, v.1 -ade.
(†)
1) mysa, småle, smila; jfr MYSTRA 1. Pijgorne lee där i wrån, och drängiarne smystra på golfwet. Stiernhielm Herc. 351 (1658, 1668). Laxöre wet man ock i thenna Fiolen (dvs. Gullmarsfjorden) liustra; / Ja Mackril med Dörg, Not, at mången man plär smystra. Œdman Bahusl. 40 (1746). Ihre (1769).
2) i överförd l. bildl. anv. av 1 (jfr MYSA d); särsk. dels om ansiktsmin, dels om orgel: ljuda behagligt (med ett ljud som åstadkommer välbefinnande). Spegel GW 32 (1685; om morgonrodnaden). Hans Kärleekz-wäne Miner / The smystra så at han all Ögon til sig drager. Därs. 176. Omskönt hon (dvs. själen) hörer eij de liufsta orgor smystra. Runius (SVS) 2: 4 (1697). Hwad är jag ser och hörer här kring desze Floræ Systrar? / Hwad stora flockar skocka sig? hwad kiärlek åt dem smystrar? Twist Nyårsönsk. 3 (1750).
Spalt S 7672 band 28, 1979