Publicerad 1979   Lämna synpunkter
SMYTT smyt4, sbst.2
Etymologi
[jfr sv. dial. (Skåne) smitt (i uttr. inte smitt, inte ett dugg); biform till SMUTT, sbst.2 (möjl. uppkommen gm anslutning till DYFT, sbst.1, l. SMYTT, sbst.1)]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. inte smytt, inte ett dugg; jfr SMUTT, sbst.2 1. ”Har madamen reda på hvad hon varit?” ”Nej, inte smytt,” sade madam Kviss, ”fast jag försökt få veta det flera gånger.” Wieselgren Hvirfl. 1: 10 (1891).

 

Spalt S 7673 band 28, 1979

Webbansvarig