| Publicerad 1979 | Lämna synpunkter |
SMÅN, r. l. f.
(†) hån, förakt, smälek. Igenom thet at the (dvs. vissa brunnsgäster i Medevi) woro så tyckemyckna, och vptogo alt hwad aff en händelse skedde, för småån och sijdwördnat, förnötte hela Dagen medh förtreet och styckenheet, slogh thet tilbaka igen at the föga bättring wijdare befunno. Hiärne Suurbr. 88 (1680). Den smån och föracht, som Galeni disciplar skulle råka vthi. Dens. Par. 10 (1709). Skalkar, skelmar och bofwar kunna fördraga smån och oförtienta beskylningar. Därs. 11.
Spalt S 7765 band 28, 1979