Publicerad 1979 | Lämna synpunkter |
SMÄDLIG smä3dlig2, äv. (numera bl. arkaiserande) SMÄDELIG smä3delig2, adj. -are. adv. = (†, OMartini Pred. C 3 b (1606: försmädheligh)), -A (†, Psalt. 139: 20 (Bib. 1541: försmädheligha), Schultze Ordb. 4599 (c. 1755: smädeliga)), -EN (numera bl. ålderdomligt, G1R 28: 533 (1558: försmädeligenn), Tempeus Messenius 126 (1612) osv.), -T (OMartini Pred. C 3 b (1606: försmädheligit), Nordforss 2: 1358 (1805) osv.).
1) som medför l. innebär smädelse l. smälek l. vanära l. skymf l. skam; skymflig, skamlig, neslig; jfr FÖRSMÄDLIG 1. Een så smädeligh dödh (dvs. hängning). LPetri Kr. 36 (1559). (Prästerna) åtwarnas .., ingalunda smädeligen at tala om någon fremmande Nation. Kyrkol. 2: 2 (1686). Om på magnatens port den blyge vise slår / Och smädligt visas bort. Valerius 1: 52 (1807). De män som höllo Jesus fången .. misshandlade honom. De höljde över honom och .. sade: ”Profetera: vem var det som slog dig?” Många andra smädliga ord talade de ock mot honom. Luk. 22: 65 (Bib. 1917); jfr 2. Cirkulärskrivelsens innehåll är för .. (den person som skrivelsen gäller) smädligt. 1NJA 1950, s. 97.
2) (numera mindre br.) som smädar, smädande; hånfull; jfr försmädlig 2. HSH 3: 54 (c. 1800; om tungor ss. metonymisk beteckning för personer; i yttrande tillagt P. Brahe d. ä.). Ni skulle se blott hwilket smädligt .. grin lifwar Hans annars dumma ansigte. VexiöBl. 1818, nr 29, s. 3. De hofmän logo smädligt och sågo till hvarann / och pekade med fingret på luden björnskinnsman. Tegnér (WB) 5: 120 (1820). Sparre Findl. 1: 156 (1835; om leende). (När jag ville gå in i kvarnen som föryngrar) upplät ett bergtroll sin smädliga trut: / ”Gubbe in, gubbe ut!” Karlfeldt Hösth. 56 (1927). När .. (provårskandidaten) stängde dörren efter sig med en fumlig smäll, såg han trettio par pojkögon riktade på sig med ett uttryck av smädlig nyfikenhet. Swensson Hoffm. 28 (1935).
Spalt S 7784 band 28, 1979