Ordformer
(sme- c. 1600. smä- 1521 (: smæliga, adv.)—1794. -leghen, adj. 1541. -lig 1523—1794. -liga, adv. 1521—c. 1635. -ligen, adj. 1550—c. 1618. -ligen, adv. 1569— c. 1680. — n. sg. -ligit 1562—1706)
Etymologi
[fsv. smäliker, sv. dial. smälig; liksom fd. smælig (ä. d. smælig) av mlt. smēlik, motsv. mnl. smelijc, fht. smālīh (t. schmälich), avledn. av den stamvariant till SMÅ, adj., som föreligger i fht. smāhi, liten, ringa, föraktlig]
(†) = SMÄDLIG 1; äv. om person: som smädar, hånfull, spefull o. d. Paaffuens bod lather han (dvs. Kristian II) smæliga gripa. G1R 1: 29 (1521). Menniskeligh förnufft (kan) icke .. begripa .. huru Gudz Son skulle lijdha en så smäligh dödh. LPetri 1Post. T 5 a (1555). Fåtz icke widh een smäligh menniskio, at hon icke skal gå tigh effter och förwenda tijn ord. Dens. Sir. 8: 11 (1561). KOF 1: 560 (c. 1618; i pl., om ord). Nyström (1794).
Avledn.: SMÄLIGHET, r. l. f. [fsv. smälikhet; jfr mlt. smēlichēit, mnl. smelijcheit, t. schmälichkeit. — Jfr smälek] (†) om egenskapen l. förhållandet att vara smädlig l. att lida skymf l. skam l. nesa l. smälek o. d.; äv. övergående i konkretare anv., om (beteende som innebär) skymf l. skam osv. G1R 1: 161 (1523). J fördraghen .. om idher någhon slår j ansichtet, thet sägher iach effter smäligheet, likerwijsz som wij wore swaghe wordne. 2Kor. 11: 21 (NT 1526; Bib. 1917: Till vår skam); jfr efter I 15 f δ β’. In för Gudh, hans heliga Englar, och all Gudz helgon, haffuer sådana dödh (som Stefanus’) ingen smäligheet medh sigh. LPetri 3Post. 19 b (1555). Iagh hölt min rygg til them som migh slogho .., Iagh wende icke bort mitt ansichte för smäligheet och spott. Dens. Jes. 50: 6 (1568). Ekblad 87 (1764).
Spalt S 7789 band 28, 1979
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se
