Publicerad 1979   Lämna synpunkter
SMÄLINGER, m.
Etymologi
[jfr fvn. smælingr; etymologiskt identiskt med SMÄLING; i sv. möjl. att fatta ss. lån från fvn.]
(†) stackare. Een Man som ogift är och Echta-Ståndet ratar / Är altjd Heemsk och Twär, är smälinger och flater, / Swårmodig, Tankefull, går såsom een ther drömmer. Spegel GW 264 (1685).

 

Spalt S 7789 band 28, 1979

Webbansvarig